11 september 2022: Det har gått 19 år sedan Anna Lindh (Sveriges utrikesminister 1998-2003) dog efter att ha blivit knivhuggen på NK-varuhuset i Stockholm dagen före.
Det är den mest omskakande dagen under mitt journalistiska liv. För mig var Anna inte bara en toppolitiker utan framför allt en gammal SSU-kompis. Jag lärde känna henne under åren som ordförande i Norrbottens SSU-distrikt 1984-1987 och våra gemensamma år i SSU:s förbundsstyrelse 1987-1990.
Bara några veckor före det brutala mordet träffade jag Anna på Byxtorget i Piteå, när hon reste runt i landet för att kampanja inför folkomröstningen om euron.
11 september 2003 blev därför en blytung arbetsdag på Piteå-Tidningen, min dåvarande arbetsplats. Efter mycket möda och stort besvär – och många tårar – fick jag dock ihop en text om hennes betydelse för SSU, socialdemokratin och svensk utrikespolitik.
"Anna var inte den som bara ägnade sig åt den europeiska storpolitiken. För henne var det lika självklart att delta på partiarrangemang i Norrbotten som att åka till internationella toppmöten vid Gardasjön i Italien. Enbart under sitt sista levnadsår hann hon göra tre besök i lilla Piteå. Det säger något om hur Anna Lindh månade om hålla kontakten med den svenska vardagen och det lokala partiarbetet", skrev jag bland annat.
Efter hennes tragiska död uppstod en kort diskussion om det skulle vara möjligt att hålla folkomröstningen om euron i ett så dramatiskt och känsloladdat läge. Snabbt enades dock samtliga riksdagspartier om att euroomröstningen skulle genomföras som planerat och att resultatet skulle respekteras. Mordet skulle inte hindra demokratin från att ha sin gång.
På ledarsidan i Piteå-Tidningen lördagen 13 september 2003, dagen före folkomröstningen, framhöll jag att ett högt valdeltagande var det bästa sättet att hedra minnet av Anna Lindh:
"Anna brann för demokratin, för alla människors rätt att påverka framtiden och uttrycka sina åsikter i allmänna och fria val.
Som ung SSU:are var hon engagerad för att sprida demokratins idéer i Nicaragua, Sydafrika och Östeuropa, men också för att stärka demokratin på hemmaplan och människors inflytande över skolor, barnomsorg, hemtjänst, äldreboenden, vårdcentraler och andra delar av vardagslivet. Hon var en benhård motståndare till diktatoriska ideologier och tron på att det räcker med starka män, militärjuntor eller ekonomiska experter för att styra ett samhälle. Ett högt valdeltagande ... är ett sätt att manifestera stöd för denna demokratiska grundvärdering."
I somras drabbade det besinningslösa våldet på nytt Sverige och svensk politik. Nationella psykiatrisamordnaren Ing-Marie Wieselgren mördades på öppen gata mitt under Almedalsveckan i Visby. Senare har framkommit att även Annie Lööf (C) var ett mål för mördaren.
Även denna gång finns skäl att påminna om vikten av att människor står upp för demokratin och mot våldsideologierna.
När Anna Lindh, då 27 år, höll tal som nyvald SSU-ordförande på kongressen 1984 läste hon dikten ”Tala” av Helga Henschen:
”Tala, du som ännu har läppar, tala!
tala med grannarna i farstun,
tala med folk på gatan och i tunnelbanan.
Den som ännu har öron, han höre!
Skriv ord på papper, väggar och plakat.
Bär orden genom staden,
högt över huvudet så alla kan se.
Dela ut flygblad om frihet, motstånd,
människovärde, fred, solidaritet!
Låt orden flyga som svalor till fjärran land
vägledda av stjärnorna
som fåglar med gröna blad i näbben
till våra systrar och bröder i världens fängelser;
de som inte kunde tiga.
Tala, du som ännu har läppar.
Ord kan bli solar
Ord kan bli floder
Ord kan bygga portar
Ord kan bygga broar
Ord kan störta tyranner
om tillräckligt många av oss beväpnar sig med ord.
Tala! Tala! Det är vår skyldighet
Mot dem som talade medan de ännu hade läppar."
Det är en vacker dikt och ord som manar till samhällsengagemang.
”Vi måste visa beslutsamhet och sluta upp kring de värderingar vi vill ska prägla Sverige", sa dåvarande statsministern Göran Persson efter Anna Lindhs död för 19 år sedan.
Till dessa grundvärderingar hör demokratin och principen om alla människors lika värde. Att alla – oavsett om de är undersköterskor eller läkare, oavsett om de är arbetare eller akademiker – kan göra sin röst hörd och bestämma färdriktningen för det svenska samhället.
Och det minsta människor kan göra för demokratin är att gå och rösta i söndagens riksdags-, region- och kommunval.
