1 maj i Haparanda och Torneå är en speciell upplevelse

Det är bara 106 år sedan det fanns rysk militär i Torneå strax intill Sveriges gräns.

Tidigare landsbygdsministern Sven-Erik Bucht, NSD:s politiska chefredaktör Olov Abrahamsson, kommunalrådet Nina Waara samt SSU:arna Anna OIlinen, Saga Wasserman och Ewelina Haara Hyvärinen var några av dem som deltog i 1 maj-firandet på Victoriatorget som ligger på gränsen mellan Finland och Sverige.

Tidigare landsbygdsministern Sven-Erik Bucht, NSD:s politiska chefredaktör Olov Abrahamsson, kommunalrådet Nina Waara samt SSU:arna Anna OIlinen, Saga Wasserman och Ewelina Haara Hyvärinen var några av dem som deltog i 1 maj-firandet på Victoriatorget som ligger på gränsen mellan Finland och Sverige.

Foto: Privat

Ledarbloggen2023-05-02 13:20

Det var en speciell känsla att fira 1 maj i Haparanda och Torneå. Att samlas vid Socialdemokraternas partilokal på Storgatan i Haparanda för att sedan gå i ett demonstrationståg några hundra meter till köpcentrumet Rajalla på andra sidan gränsen i finska Torneå. Att därefter delta vid ett möte med både svenska och finska talare på Victoriatorget som ligger mitt på gränsen mellan Sverige och Finland.

Det påminner om hur nära det är mellan Sverige och Finland och hur sammanflätade de två länderna är i Tornedalen. 

Det är vardag och inga konstigheter att röra sig fritt över landgränsen mellan Haparanda och Torneå för att handla, ta del av samhällsservice eller delta i politiska möten.

Gränsen brukar beskrivas som "världens fredligaste gräns" och det finns ett nära samarbete mellan de två gränskommunerna.

Men den som besöker Torneå blir även påmind om att det inte är länge sedan Finland var en del av Tsarryssland och att det är bara 106 år sedan Finland blev ett självständigt land. 

Bara ett stenkast från shoppandet i Rajalla ligger den ortodoxa kyrkan som uppfördes av rysk militär 1825. Med andra ord är det endast drygt 100 år sedan det fanns rysk militär precis intill Sveriges gräns, några hundra meter från Storgatan i Haparanda.

Det är en historia som finns all anledning att erinra om när Ryssland på nytt präglas av imperialistiska idéer och stormaktsdrömmar. När presidenten Vladimir Putin uppträder alltmer aggressivt mot omvärlden och inleder ett blodigt krig mot Ukraina för att ändra internationellt erkända landgränser.  Och när den tidigare premiärministern Dimitrij Medvedev dessutom talar om att målet är att bygga ett ”Eurasien från Lissabon till Vladivostok”.

I det läget går det inte för Sverige och Finland att rulla tummarna och hoppas på bättre väder i världspolitiken. Putin är ingen god granne – och då gäller det att höja beredskapen för att det värsta kan hända.   

Det är också den dystra bakgrunden till upprustningen av de nationella försvaren, det fördjupade försvarssamarbetet mellan Finland och Sverige och närmandet till den västliga försvarsalliansen Nato.

Dessvärre finns ett stort och långsiktigt hot mot Sveriges och Finlands demokrati och oberoende. De demokratiska värdena, som präglade den svenskfinska 1 maj-sammankomsten i Haparanda och Torneå, går inte längre att ta för givna. 

De västliga demokratierna och vårt sätt att leva utmanas av en brutal och auktoritär regim i öst.