Det är dags att summera Sveriges ordförandehalvår i EU. 1 juli övertas ordförandeklubban av Tjeckien.
Tveklöst är det en period som varit bra för samarbetet mellan EU:s 27 medlemsländer.
Viktigast av allt är att EU fortsatt hålla ihop och visa solidaritet med Ukraina.
När Ryssland gick till attack mot Ukraina 24 februari 2022 trodde de styrande i Kreml att EU inte skulle kunna ge ett samlat svar. Att unionen skulle splittras i synen på kriget och att Ryssland snabbt skulle kunna etablera en marionettregering i Kyiv.
Men Vladimir Putin fick fel. EU har inte svajat. Solidariteten med Ukraina är stark och konkret.
21 juni enades EU-ländernas ambassadörer om ännu ett sanktionspaket mot Ryssland, det elfte i ordningen sedan krigsutbrottet.
Till detta ska läggas allt civilt och militärt EU-bistånd till Ukraina. Sedan krigsutbrottet uppgår enbart Sveriges militära stöd till Ukraina till omkring 17 miljarder kronor. Det handlar om alltifrån skyddsutrustning till stridsvagnar, avancerade vapensystem och ammunition.
EU har inte heller tvekat i sitt engagemang för de miljontals ukrainare som tvingats fly från sitt hemland.
Redan 4 mars 2022 aktiverade EU sitt massflyktsdirektiv. Syftet är att ge omedelbart och kollektivt skydd åt fördrivna personer som inte kan återvända till sitt ursprungsland.
Självfallet finns olika intressen och åsikter inom EU. Men budskapet från EU:s 27 medlemsländer har hela tiden varit klart och samfällt: EU står orubbligt sida vid sida med Ukraina och dess befolkning och kommer att fortsätta att stödja Ukrainas ekonomi, samhälle och väpnade styrkor.
EU accepterar inte Rysslands terror, angrepp på folkrätten och den europeiska säkerhetsordningen.
Slutsatsen är därmed klar: Vladimir Putin och Kreml har inte lyckats splittra den europeiska unionen.
Tvärtom har de 27 medlemsländerna visat prov på sammanhållning och styrka när det gäller Ukraina.
Det svenska ordförandehalvåret har också rymt många andra beslut av större eller mindre betydelse.
Till exempel är det ett historiskt steg att EU-länderna efter många år av gräl den 8 juni kunde ta beslutet om en gemensam asyl- och migrationspolitik.
När svenska EU-kommissionären Ylva Johansson drog igång arbetet hösten 2020 var det många som förutspådde att det skulle bli svårt att nå resultat. Men nu har hennes slit och mödosamma arbete burit frukt.
Det är självfallet inte bara socialdemokraten Ylva Johanssons förtjänst. Tomas Tobé, (M) som arbetat med frågan i Europaparlamentet, och nya migrationsministern Maria Malmer Stenergard (M), har också dragit ett tungt lass och bidragit till framgången.
När jag själv besökte Bryssel i maj kunde justitieminister Gunnar Strömmer (M) även leverera ett annat viktigt beslut.
Genom ett nytt gemensamt patentsystem, som kompletterar de hittills gällande nationella systemen, blir det nu möjligt att med en enda begäran få patentskydd i nästan hela EU.
Onekligen är det ett ställningstaganden som kommer att underlätta tillvaron för alla "oppfinnarjockar" och innovatörer i Europa – icke minst i ett framstående industriland som Sverige.
Mot den bakgrunden kan statsminister Ulf Kristersson (M) och hans statsråd känna sig ganska nöjda efter ordförandehalvåret i EU.
Men de bör – i rättvisans namn – även skänka en tacksamhetens tanke till den tidigare S-regeringen som förberett och bäddat bra inför det svenska ordförandeskapet. Det har varit ett politiskt lagarbete i ordens bästa bemärkelse.