Sikta mot stjärnorna så når du trädtopparna. Det var ett talesätt som jag tyckte var så pessimistiskt när jag var liten. Om jag ville nå stjärnorna, skulle väl inte trädtopparna räcka mycket till? Jag önskar ibland att jag ändrat uppfattning om uttrycket men det har jag inte. Målen jag sätter upp, är inte där för att jag ska nå halvvägs.
Inom politiken är det kanske ett mer passande talesätt. Om stjärnorna skulle vara det samhälle vi vill uppnå, kan effekterna av olika reformer jämföras med trädtopparna. Det betyder inte att drömmandet om stjärnorna är onödigt eller fåfängt – bara genom steg i rätt riktning kan rörelsen gå dit man vill.
I lokalpolitiken kanske det inte alltid känns som att drömmar om stjärnor och bättre samhälle får plats. Ändå borde det vara varje beslutsfattares ansvar, oavsett nivå, att se till att förutsättningarna finns för våra efterföljare, både kommande politiker och invånare.
Hur kommer beslutet vi fattar idag påverka nästa generations kommunmedborgare? Innebär en nedlagd skola att budgeten hamnar i balans och våra barnbarn slipper sanera efterhängande skulder eller innebär det att lärare lämnar kommunen och söker sin lycka någon annanstans?
Om vi på nationell nivå väljer att skapa en ny praxis eller att frångå överenskommelser, vad händer då? Formar vi då den politiska verkligheten till det vi vill ha eller uppfyller det bara en kortsiktig önskan om att verka handlingskraftig? Om inte vi, som lever politik på heltid, klarar av att lyfta blicken och se bortom mandatperioder – vem ska då göra det?
Vi har ett ansvar som sträcker sig längre än fyra år framåt. När dagens barn växer upp vill jag kunna se dem i ögonen och säga att vi tog ansvar och att det samhälle de ser också är resultatet av 2020-talets drömmar, inte det som råkade hända för att vi fastnade i tillfälliga opinionssiffror baserade på populistiska utspel som passade för dagen.
Därför blir jag också besviken på de förtroendevalda som använder sin makt till att plocka billiga poänger som känns bra just nu. När ens politiska gärning ska smalna av till att passa de högröstade väljarna som är för besvärliga att gå emot, snarare än att se till hela samhällets bästa. Vi kan hitta exempel på den typen av politiker både nära och långt ifrån och det är också det som premieras i de snabba rubrikernas tidevarv.
Jag är inte särskilt bekväm med negativa ordalag och gnäll. Jag tror på den inneboende kraften hos människan och att den kraften blir riktigt mäktig tillsammans med andra. Jag tror att framtiden är precis så ljus – eller mörk – som vi bestämmer att den ska vara. Mot stjärnorna – vi kan om vi bara vill!