Det kanske är önsketänkande, men det känns som att det ligger förändring i luften. Efter de senaste veckornas vittnesmål från kvinnor i hela landet – i hela världen – under hashtagen #metoo har det hänt något.
För en gångs skull känns det som att män (som står för majoriteten av alla ofredanden som nu vittnas om) faktiskt lyssnar. De kan inte längre säga att de inte visste något. Att berättelserna om övergrepp, trakasserier och tafs inte har nått dem.
Men vi kan inte vara nöjda än. Detta upprop får inte stanna vid en facebookstatus om hur hemskt det är att så många blivit utsatta. Det får inte heller reduceras till att några kändisar sätts dit inför öppen ridå. För tyvärr, det är inte bara några rötägg i mediebranschen det handlar om.
Det är inte några rötägg det handlar om överhuvudtaget.
Det handlar om att vi lever i ett ruttet system där män inte får lära sig något så grundläggande som att visa respekt för kvinnor och deras kroppar.
Det handlar om att vi lever i ett ruttet system där flickor lär sig redan på förskolan att pojkarna visar känslor genom att slå. Där det ses som bus när pojkarna tittar in genom nyckelhålet till tjejernas omklädningsrum på mellanstadiet.
Det handlar om att vi lever i ett ruttet system där vuxna män accepterar att kompisen bedömer oss efter vår ”liggbarhet”.
Det handlar om att vi lever i ett ruttet system där vi får lära oss att våra nej inte har någon betydelse, för han vet ju inget bättre.
Om vi inte vågar ifrågasätta detta ruttna system i grunden så spelar det ingen roll hur många antidiskrimineringsplaner vi skriver på arbetsplatserna. Hur många workshops om tillit vi har.
Eller hur många kändisar vi sätter dit.
Med vi menar jag här inte de som troligtvis är snabbast med att ta åt sig – alla oss kvinnor som redan slåss för att få vara ifred. Inte heller de kvinnor som redan har gett upp. Som inte orkar förklara för ännu en man varför det inte känns okej att han ger henne oombedda komplimanger på jobbet.
Med vi menar jag ni. Alla ni som är föräldrar. Alla ni som är ledare på arbetsplatser. Alla ni som har makten att säga ifrån.
Men allra viktigast så menar jag alla ni som är män. Alla ni som umgås med män. Alla ni som någon gång sett mellan fingrarna när kompisen kladdat på krogen.
Alla ni som obekvämt, eller helt ogenerat, skrattat åt de sexistiska skämten. Alla ni som betygsatt våra bröst på krogen. Visa att ni är bättre än så här. Visa att förändringen inte bara ligger i luften.