På bilden syns statsminister Tage Erlander med makan Aina (till vänster) och FN-ambassadören Agda Rössel (i mitten) i generalförsamlingens sal i FN-högkvarteret i New York 1961.
När jag passerade järnvägsstationen i Gällivare häromveckan passade jag på att besöka Agda Rössels park och minnesmärke.
Monumentet påminner om en viktig utrikespolitisk gärning.
Agda Rössel, som växte upp i lilla Kilvo som ligger ungefär fyra mil söder om Gällivare, blev världens första kvinnliga FN-ambassadör 1958.
I den rollen etablerade hon Sverige som en pådrivare för jämställdhet i världen. Bland annat gjorde hon frågan om kvinnlig könsstympning till ett ämne på FN:s dagordning.
Genom sitt engagemang medverkade Rössel till att lägga de första byggstenarna till det som blev den feministiska utrikespolitiken under de socialdemokratiska regeringsåren 2014-2022.
Efter maktskiftet 2022 har emellertid högerregeringen valt att tona ned de feministiska ambitionerna. Den feministiska utrikespolitiken skrotades direkt efter valet eftersom den nya ministären ansåg att den bara var ”en etikett” och ”dålig” (SR P1 morgon 9 oktober 2022).
Under firandet av FN-dagen i Stockholm 24 oktober i år talade visserligen utrikesminister Maria Malmer Stenergard (M) om att jämställdheten alltjämt är ett ”kärnvärde” i Sveriges utrikespolitik. Men det är skillnad på de politiska högtidstalen och vad som görs.
I en debattartikel i Sydsvenskan 6 november konstaterar företrädare för 80 internationellt engagerade organisationer att regeringen i realiteten har prioriterat ned jämställdheten i utrikes- och biståndspolitiken.
”Fakta visar att regeringen har tagit bort uppdrag om jämställdhet från olika myndigheter, Sveriges globala ambassadör för jämställdhet har avskaffats, det kvinnliga medlingsnätverket för fred har lagts ner och jämställdhetstjänster på Sida har tagits bort”, skriver de.
Vidare pekar de på att regeringen skurit ned stödet till olika FN-organisationer, inte minst de som arbetar för jämställdhet och reproduktiv hälsa. Även regeringens egen rapport om hälsobiståndet visar att Sverige minskat stödet till sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter.
Självklart innebär ett försämrat omvärldsläge att Nato-medlemskapet och samarbetet med Sveriges allierade måste stå i fokus nu. DEt står emellertid inte i motsats till en aktiv jämställdhetspolitik.
EU- och Nato-medlemskapen är inga hinder för att bedriva en feministisk utrikespolitik. Länder som Tyskland, Nederländerna, Kanada, Spanien och Frankrike har en uttalat feministisk utrikespolitik. Och 2020 antog Europaparlamentet en resolution för en feministisk utrikespolitik i EU.
Sverige har alltså alla möjligheter att fortsätta vara en internationell pådrivare för demokrati, jämställdhet och kvinnors rättigheter. Ytterst är det ju dessutom dessa värderingar som vi vill försvara med Nato-medlemskapet och upprustningen av vår nationella försvarsförmåga.
Därför finns all anledning att återupprätta den feministiska utrikespolitiken och vårda arvet efter Agda Rössel och andra som gått i bräschen för kampen mot världens alla orättvisor och dumheter.
Det är sådant som gett Sverige ett starkt varumärke och gott rykte i världen, enligt bland annat det internationella analysverktyget Nation Brands Index och de årliga mätningarna från Svenska institutet.
Det är i sin tur till nytta och glädje för oss alla. Det skadar inte att tillhöra ett folk som förknippas med sådant som starka demokratiska institutioner, jämställdhet, pressfrihet, social rättvisa, inkludering, innovationer och hållbarhet. Motsatsen är faktiskt värre.
Elin Jäderström har skrivit boken ”Hennes excellens Agda Rössel – från banvaktstugan till FN-skrapan” (Atlantis 2018). Väl värd att läsa för den som vill lära sig mer om Rössels liv och gärning.