Just nu pågår det i vårt land många samtal om politik. Det pratas på arbetsplatser, runt köksbord och snart också i landets alla skolor – och det är precis så det ska vara.
De allra viktigaste av våra åsikter är inte någonting vi ser på TV, hör på radio eller läser på våra telefoner – därifrån kan vi få stoffet till det vi samtalar om – men våra verkliga och personliga uppfattningar formar vi aldrig som mediekonsumenter eller i våra tankars ensamhet.
De formas nämligen i ett ständigt samspel med dem som befinner sig allra närmast oss.
Det innebär också att politiken inte är någonting som utspelar sig på en plats långt borta från oss. Den är någonting organiskt och levande, som formas av våra vardagar och av de liv som vi lever.
Kanske är det också därför politiska åsikter är så viktiga för oss, och kan få en sådan hetta och styrka. De är ju inte bara någonting vi tycker, de är faktiskt någonting vi känner också; någonting som har att göra med hur vi uppfattar verkligheten runtomkring oss.
Det var i just den andan som jag nyligen hade ett samtal med en vän, som beklagade sig och sade att det kommande valet fick honom att känna sig hemlös.
Han har varit borgerlig i hela sitt liv, men inför höstens val kände han att han som borgerlig väljare helt saknade alternativ.
Senast hade han röstat på Centerpartiet, och var relativt nöjd med de ställningstaganden som de hade gjort sedan det senaste valet; det allra viktigaste för honom var att inte ge extremhögern något inflytande.
Samtidigt ville han inte föreställa sig att han själv hade bytt block, och att hans röst skulle bidra till att cementera ett socialdemokratiskt regeringsinnehav.
Det har ju jag ingenting emot, och därför ska jag inte låtsas som om mitt råd var helt opartiskt.
Men det jag sade till honom var att det bästa den som hoppas på att Alliansen ska återuppstå kan göra, är att visa den del av borgerligheten som har gjort en skarp högersväng att det inte lönar sig.
Om den samlade högern klarar av att ta makten efter höstens val, kommer drömmen om att de en gång ska återvända till mittenpolitiken definitivt att vara död.
Men om de inte gör det, kommer svensk borgerlighet att bli tvungna att rannsaka sig själva, byta ut sina ledare och tänka om.
Jag vet inte om min vän kommer att lyssna på mitt råd, som kanske bara är en from förhoppning egentligen. Men så gick i alla fall ett av alla de tusentals samtal som just nu handlar om politik, och som mer än någonting annat bestämmer hur höstens valresultat kommer att bli.