Var håller kvinnorna hus?
Detta är en ledare. NSD:s ledarredaktion är socialdemokratisk och bildar opinion för arbetarrörelsens grundvärderingar.
Under förra veckan trippade jag omkring i Kalix med en fotograf med tillhörande videokamera. På min journalistutbildning så skulle vi lära oss att bli videoreportrar och jag skulle göra ett reportage om miljöbilar.
Uppgifterna var bestämda, researchen var gjort och nu handlade det bara om att hitta människor att intervjua. Efter att ha stått och letat miljöbilsägare vid etanolpumpen på en mack i någon timme gav vi upp och försökte via andra vägar. En bilhandlare som sålde mest miljöbilar i stan, en säljare vi såg kliva in i en etanolbil på en parkering och så ringde vi upp kommunen.
Jag var så glad att jag hittade dessa att det dröjde tills jag satt och kollade på reportaget som jag kom på att jag bara pratat med män. Kanske har jag gjort samma misstag förr, men när bilden rullades upp på skärmen och adamsäpplena syntes så blev det så tydligt.
Jag hade själv gjort det jag kritiserar många medier för. Att inte lyfta ett extra finger för att få en okej mixning av kön i reportaget. Ibland kan man ju komma undan med att nästa reportage handlar om knypplingsföreningens årsmöte, men det gör inte mitt jobb bättre.
Organisationen Kvinna till kvinna har gjort en del granskningar av media i Sverige och världen. De visar att skillnaderna är stora, inte minst när det handlar om krig och konflikter. Två vanliga veckor under 2008 visade att kvinnor hade en central plats i nyheten 15 procent av gångerna. Dessutom så förekom de sällan i varken citat eller bild, och gjorde de det så namngavs de mer sällan än männen.
Under 2005 gjorde de en undersökning på kvinnor i media överhuvudtaget, och då blev siffrorna lite bättre, män upptog bara 70 procent av utrymmet.
Liknande undersökningar har gjorts på Norrbottens medier, och resultaten är desamma. Kanske har siffrorna förbättras en del till dagens datum.
Det handlar till viss del om att vi kvinnor inte ställer upp utan hänvisar till närmaste man. Det måste vi sluta med. Men det handlar också om att cheferna, de ansvariga och avsändarna på rapporterna stavar till ett maskulint namn. Och det förändras ju inte om kompetenta och engagerade kvinnor inte visas upp.