Har demokratin en självförstörande förmåga?
Ja, det har förstås alla stora system. Alla samhällsordningar är av övergående natur. Att demokratin, idén om folkstyre, i evighet ska vara utformad som det tog sig ut i början av 1900-talet i vårt land kan tyckas vara önskvärt – vi har troligtvis passerat zenit som civilisation – men inte speciellt troligt.
Att vi kommer att ha någon form av demokratisk ordning även i framtiden förefaller rätt troligt. Men folkstyre kan vara utformad på olika sätt.
Det som just nu är utvecklingsriktningen är mot mer auktoritära styrelseformer. Vi kan vända oss om i världen och se att mer eller mindre folkvalda ledare pekar med hela handen.
Även den pågående valrörelsen har en tydlig tendens åt detta håll.
Partierna tävlar om att vara den som ställer kyrkan mitt i byn igen.
Moderaterna kan inte öppna munnen utan att ordet ”ordning” återkommer.
Medan socialdemokraterna säger sig vilja ”ta tillbaka kontrollen”.
Det är samma tankefigur. Och vänder sig till ett folk som känner oro inför den oordning och kontrollöshet som råder.
Det har sagts att valet liknar en amerikanske valrörelse, där två presidentkandidater ställs mot varandra, Magdalena ”Mutti” Andersson och Ulf ”Farsan” Kristersson ställs mot varandra.
Men jag skulle snarare säga att det inte är president som ska utses utan vem som ska vara ”Den Vuxne I Rummet”.
Risken med detta är förstås att om det visar sig att ökad auktoritet inte hjälper, så kommer slutsatsen av detta inte att vara försök med andra vägar, utan att höja trycket på medborgarna och samhället.
Om det inte räcker med att sätta upp bevakningskameror, kanske vi kan köpa in ett ansiktsigenkänningsprogram och mata in i systemet? Kineserna lär ha bra utrustning för detta … Kanske borde vi screena hela befolkningen för ADHD och inte bara kidsen i orten?
Borde inte polisen få lyssna igenom alla mobilsamtal om de vill – den som inte har något att dölja har väl inget att frukta?
Och så vidare. Slutresultatet blir det vi redan är på väg att få, ett samhälle som vilar på principen om Frihet Under Övervakning.
Efter valet så är det de folkvaldas uppgift att prata ihop sig om ett fungerande åtgärdsprogram. Vad det nu ska bli.
Vi har just nu en valrörelse där alla kandidater tvingas medge att de inte vett ett dyft om vad som väntar runt hörnet, mer än att det kommer att bli en fortsatt turbulens.
Vi har krig, dyrtider och klimatkris. Vi har en valrörelse där alla partier är Orsa Kompani – som inte lovar något bestämt. Mer än att göra sitt bästa.
Detta uppfattar nog också de flesta av väljarna. Vad de har att välja mellan är inte ett antal detaljerade valprogram utan vilka av partierna som verkar utstråla mest förtroendefull förmåga.
Vem kan vara Storpappa och Stormamma åt oss?
FOTNOT: Den 13 september 1894 var Orsa kompani på väg hem efter avslutat regementsmöte. Inkvartering skulle ske nära Komtillmåtta krog i Gagnef. Innan kaptenen Sven Axel Bjuggren lämnade kompaniet för kvällen framhöll han vikten av kompaniets anseende: ”Alltså kommer vi nu överens om att alla håller sig nyktra!”
Korpral Gifting talade då för mannarnas räkning: ”Kapten! Orsa kompani lovar ingenting bestämt."