Jag vill att vi ägnar tankarna åt några som drabbas särskilt när situationen i samhället är som den är just nu: de som utsätts för och upplever våld i sina hem. För en sak är säker, våldet går inte i karantän. Snarare ökar det och en konsekvens av att vara samlade hemma är att det är betydligt svårare för de utsatta att söka hjälp.
Kontroll och begränsningar är centrala delar när det gäller våld i nära relation. Den situation som nu råder, med social distansering och mycket tid hemma, ger större möjlighet till kontroll och den sociala begränsningen finns redan då det är vad vi alla behöver göra för att minska den smittspridning som pågår.
Att vara isolerad med sin förövare är för närvarande både en mardröm och verkligheten för väldigt många.
Jag vågar påstå att de första att växla upp sitt arbete och anpassa tillgängligheten utifrån rådande omständigheter var våra kvinno- och tjejjourer. Som en livlina finns de där för så många och jobbar outtröttligt för att våldet ska upphöra. Och kontakterna till många av jourerna har ökat, i synnerhet till dem som erbjuder stöd via digitala kanaler.
Förra veckan beslutade regeringen att avsätta 100 miljoner till organisationer som arbetar mot våld i nära relationer. Det är väl investerade pengar riktade till verksamheter som gör reell skillnad för utsatta.
Men! Det krävs samverkan och gemensamt ansvar. Många gånger är det hos jourerna som personer börjar med att söka hjälp men inte sällan krävs också insatser från myndigheter.
Med vetskapen om att kontakterna till jourerna ökar behöver också myndigheter vara rustade för att ta emot ärendena när de kommer. Det är inte heller osannolikt att våld som sker nu, under social distansering, kommer att anmälas och synliggöras först när vardagen återgår till det mer normala. För det behöver myndigheter vara rustade.
Brottsförebyggande rådet har i dagarna offentliggjort kriminalstatistiken för 2019, av den framgår att under 2019 mördades 16 kvinnor av en man de hade eller hade haft en relation med.
Det är fler än tidigare år då snittet varit 14 kvinnor per år. Jag är orolig för utvecklingen och för hur nästa års statistik kommer se ut.
Och till dig som känner oro för någon du för närvarande inte kan träffa: håll kontakten, fråga om personen behöver hjälp, förmedla att det finns stöd att få och var övertydlig med att personen aldrig är ensam. Det finns många som både kan och vill hjälpa. Nu om någonsin behöver den informationen vara extra tydlig.