Tänk dig ett samhälle där ingen vågar säga ifrån. Vilken mardröm!
Att undersköterskor, vårdbiträden och busschaufförer respekteras är avgörande för att samhällsbygget ska fungera och utvecklas. Med trygga anställningsvillkor kommer modet att säga ifrån och viljan att förändra på köpet. Det är en fantastisk konsekvens av den svenska modellen som vi måste prata mer om. Innan vi vet ordet av det kan det vara för sent.
För det är när vi gör saker ihop och lyssnar till varandra som det blir så bra. Varenda vecka träffar jag yrkesskickliga välfärdsarbetare som lägger ned sin själ i bättre arbetsvillkor.
De är inga gnällpottor, inga surpuppor, utan konstruktiva kollegor som vill få ut mer av jobbet. Många gånger är deras engagemang högst uppskattat av arbetsgivaren, som får nya perspektiv och idéer.
Trots det tycks en del arbetsgivare tro att en annan modell är, om inte bättre, så i alla fall billigare. Genom att stapla otrygga anställningar på varandra hoppas man kunna pressa anställda till tystnad och hålla kostnaderna nere.
Det är knappast ett vinnande koncept för den som tror på samarbete, engagerade medarbetare och löpande verksamhetsutveckling.
I längden blir den enskildes otrygghet ett samhällsproblem. Jag skulle vilja gå så långt som att högt i tak på jobbet är en förutsättning för att den svenska modellen ska fungera och leverera.
Utan möjligheten att säga sin mening tystnar samtalen runt fikaborden, man spottar i näven och håller tyst. Det håller inte!
Sveriges alla arbetsplats- och skyddsombud, bara i Kommunal 25 000 stycken, gör ett fantastiskt jobb och förtjänar stöd i arbetet för bättre villkor.
I skrivande stund förs diskussioner om förändringar i anställningsskyddet i Sverige. Och en sak vill jag ha sagt: Naturligtvis ska du som anställd kunna påverka din arbetsplats – utan hot eller repressalier. Du ska våga bli skyddsombud och engagera dig fackligt.
Jag lovar att göra allt jag kan för bättre villkor och ökad trygghet. Ansvariga arbetsgivare och politiker borde lova detsamma.
Nu är tiden inne att sätta stopp för alla förslag som leder till ökad otrygghet på arbetsmarknad. Gör om, gör rätt och lyssna på personalen. På äldreboendet är det undersköterskan och hennes kollegor som vet bäst vad de äldre behöver. Det är busschauffören som vet hur man håller en tidtabell. Och vem tröstar barnen bäst barnen på förskolan? Den kompetenta personalen förstås.
Tystnad på arbetsplatserna löser inga problem. Det kan däremot en stark facklig närvaro, trygga medarbetare och smarta arbetsgivare göra.