För några veckor sedan hade jag klassåterträff med högstadiet.
Tio år sedan vi fick ut nian och vi skulle ses igen.
Innan träffen frågade bekanta om jag trodde att det skulle bli drama.
Tänk om någon vill prata ut, ta revansch, klanka ner på andra i klassen?
Ja, jag har nog aldrig fått så många tips om att se Anna Odells film ”Återträffen” som veckorna innan.
”Situationen i svensk skola är allvarlig”, det är en rubrik i Skolkommissionens senaste delbetänkande.
Ja, häng med nu. För det handlar inte om att elever i samma klass får olika bra på proven, det handlar om en gigantisk förändring som skett i det tysta på svenska skolor.
Kunskapsresultaten har sjunkit och det finns en stor skillnad mellan elevers resultat.
Den viktigaste orsaken till den skillnaden är familjebakgrunden.
Vad betyder det? Jo, att vilka föräldrar ett barn råkar ha spelar allt större roll för hur det går i skolan.
Skolkommissionen beskriver att det genomsnittliga betyget för niondeklassare på olika skolor skiljer sig åt kraftigt. Det går alltså bra för elever på vissa skolor, sämre för andra.
Detta beror på allt mer uppdelade skolor, där barn går i samma skola som andra barn med liknande bakgrund.
Tidigare var klasserna mer blandade.
Läkarens barn gick i samma klass som den sjukskrivnes.
Nu går de inte ens i samma skola.
En uppdelning av barn utifrån föräldrars bakgrund är ett otyg som borde vara en socialdemokratiskt ledd regerings absolut värsta mardröm.
Det borde få ministrar och kommunalråd och helt opolitiska föräldrar att ligga vakna om nätterna.
Det handlar om klass.
Om rätten till bra utbildning som bryter upp med föräldrarnas bakgrund.
Ett barns framtida öde ska inte vara fastkedjat i mammas årsinkomst.
Arbetarnas barn är de som förlorar på den uppdelade skolan, det är dessa barn som behöver en utbildningsminister som gör allt för dem. Nu har vi Gustav Fridolin, en miljöpartist.
Ett parti som aldrig lyckats förstå det fullständigt katastrofala i stora klasskillnader.
Min återträff var lugn och full av glädje. Jag sa flera gånger att tiden går så snabbt och att det verkligen var kul att träffa alla igen, jag menade varje ord.
Så kan också en återträff vara.
Det var tio år sedan jag gick ut nian.
Vi kom från olika bakgrund, vi har valt att göra olika saker senare i livet.
Men vi satt i samma klassrum i tre år.