Den som inte är röd som ung har inget hjärta. Den som fortfarande är det som gammal har ingen hjärna.
Orden blev bevingade när den brittiske premiärministern Winston Churchill yttrade dem, men citatet lär ha mycket äldre anor än så. Det hör helt enkelt ungdomen till att vara radikal. Det brukade vara så i alla fall.
Om Churchill hade sett hur de yngsta röstberättigade röstade i det svenska riksdagsvalet 2022 hade han satt sin dagliga konjak i halsen.
Hade svenskarna mellan 18 och 21 fått bestämma hade M, SD och KD vunnit en promenadseger i regeringsbildningskampen. Att döma av resultatet från skolvalet verkar dagens yngsta röstberättigade inte vara ett undantag. Ungdomens högerlutning ser snarare ut att vara en trend.
Av de 382 258 elever i högstadiet och gymnasiet som deltog i valet röstade flest på Moderaterna. Näst största parti blev Sverigedemokraterna. På tredje plats Kristdemokraterna. Partierna är de enda vars stöd ökat sedan förra gången skolelever tränades inför sin debut i demokratin.
Ungdomsrösterna är en väckarklocka för den breda vänster som vill att regeringen ska bli röd igen vid nästa val. Det gäller att visa vad politiken kan göra för de unga.
Under de sista veckorna innan valet delades en bild på sociala medier, en påminnelse om att det inte är högern som skapat det Sverige vi är stolta över. Reformer som gratis studiemedel, föräldraledighet och semesterveckor.
Detta är byggstenar i vårt välfärdssamhälle som är så självklara för oss idag att vi knappt reflekterar över hur livet skulle se ut utan dem.
Det är rätt att påminna om att det inte är högern vi har att tacka. Men den som vill vinna ungdomens röster och i förlängningen framtidens val kan inte leva på gamla meriter. Påminnelsen om vem vi (inte) har att tacka för avgörande reformer riskerar att vara en predikan för redan frälsta.
I kampen om förstagångsväljarnas röster är hur man säger det kanske en lika viktig pusselbit som vad man säger. Det faktum att Sverigedemokraterna var i särklass bäst på att nå ut på TikTok, ungdomarnas favoritval av sociala media, tyder på det (DN 18/9).
En prioriterad uppgift för de röda partierna, oavsett om de verkar i opposition eller i regering, är därför att ställa om sina kommunikationssätt – och att visa vad man kan erbjuda ungdomarna i form av attraktiv politik.
Kalla det ungdomspopulism, men det handlar om att visa sig relevant. Och förstås om att knäppa Churchill på näsan genom att visa att både hjärta och hjärna är röda.