Det började så bra! Med satsningar på 1,5 procent av BNP på arbetsmarknadspolitiska insatser, samtidigt som arbetslösheten var rekordlåg, var Sverige mest ambitiöst av alla OECD-länder 1990. Genom flyttbidrag, subventionerad sysselsättning och utbildningsinsatser rustades arbetslösa till högproduktiva jobb.
I internationella sammanhang var Sverige ett föregångsland.
Sedan kom Bildt-regeringen 1991. De höga ambitionerna för arbetsmarknadspolitiken började minska till förmån för privatiseringar, skattesänkningar och besparingar.
Arbetsförmedlingskontoret i Jokkmokk, den första anhalten för mina föräldrars nya liv i Sverige efter Bosnienkriget, hade ändå, turligt nog, ett par insatser kvar att erbjuda. Mina föräldrar var två av 107 000 personer som fick möjligheten att stärka sin ställning på arbetsmarknaden genom ett subventionerat arbete (beredskapsjobb) 1994.
Mamma och pappa hade också turen att erbjudas arbetsmarknadsutbildningar, som i genomsnitt hade 43 000 deltagare det året. En stor del av 1990-talets flyktingvåg utbildades för att kunna ta jobben som växte fram efter krisen.
En hel del har hänt sedan dess. Regeringen Persson satsade på ett kunskapslyft 1997–2002 för att ”möta 2000-talet med hög kompetens, inte med låga löner”. Men samtidigt minskade utgifterna för arbetsmarknadspolitiken. Regeringen Reinfeldt omdefinierade ”arbetslinjen” och fortsatte i Bildts gamla fotspår med en mindre generös a-kassa och besparingar i arbetsmarknadsutbildningen. På så sätt kunde jobbskatteavdragen finansieras.
2010-talet blev de subventionerade jobbens årtionde med alliansens instegs- och nystartsjobb samt Löfven-regeringens extratjänster och introduktionsjobb.
Utbildningsinsatser prioriterades ner. Istället blev anställningsstöden det svenska receptet för att bekämpa arbetslösheten under 2010-talets nya stora flyktingvåg. Utgifterna för arbetsmarknadspolitiska insatser återhämtade sig aldrig, utan låg på 1,25 procent av BNP år 2017, trots relativt hög arbetslöshet.
Decenniet avslutades med en arbetsmarknadspolitik i kris. M-KD-SD-budgetens nedskärningar och Januariavtalets privatisering av Arbetsförmedlingen ledde till färre AF-kontor, färre AF-anställda och färre deltagare i arbetsmarknadspolitiska insatser (arbetsmarknadsutbildningen har idag rekordlåga 4 300 deltagare).
Än så länge förblir Arbetsförmedlingen i Jokkmokk bemannad, men i flera grannorter hänger en skylt med texten ”Kontoret har stängts” på ytterdörren.
2020-talet inleds dessvärre med privatiseringar, skattesänkningar, lägre offentliga utgifter och striktare regler i a-kassan. Ett alternativ hade varit de höga ambitioner som gjorde att OECD-ländernas blickar vändes mot Sverige – och som fick två bosnier i Jokkmokk att bli en del av svensk arbetsmarknad.