I norra Italien går borgmästarna runt och skäller ut medborgare som inte följer utegångsförbudet. I Indien piskas de som deltar i stora folksamlingar. I Wuhan-provinsen där Covid-19-pandemin startade svetsade man igen dörrarna till flerbostadshusen.
Många andra länder har förfasats över Sveriges ”slappa” hållning. 500 persons-gränsen innan den blev 50, att skolorna fortfarande är öppna, att vi inte har utegångsförbud och inga höga böter heller.
Vi har inte heller polis och militär som patrullerar gatorna. Och statsministern har inte skaffat sig extra befogenheter, som Viktor Orbán i Ungern som nu vill ha obegränsad rätt att styra med dekret. Istället talar statsministern och statsepidemiologen om eget ansvar och folkvett.
Så vad är då eget ansvar och folkvett? Jo, när 500-evenemangsgränsen kom, ställdes massor med events in med långt färre i publiken. Vi köar mycket glesare och jag som cyklar har fått många nya cykelkompisar.
På McDonalds, närmast där jag bor, har de satt fast klisterlappar i golvet på 1,5 meters avstånd från varandra där man ska stå. Och där står vi!
Frivilligt! I utlandet kallas de här otydliga gränserna oansvarigt, släpphänt och hälsovådligt. Vi kallar det tillit och eget ansvar.
Samhällsvetenskaplig forskning visar att svenskar litar på varandra och samhällsinstitutioner mer än andra. Dem vi litar mest på är Systembolaget och Skatteverket, alltså de som inte låter oss köpa alkohol hur som helst och den myndighet som tar delar av vår inkomst.
Dessutom är vi oftast övertygade om att våra medmänniskor, i allmänhet, gör rätt för sig, precis som vi gör. Det är därför vi betalar skatt och bland annat har en skattefinansierad sjukvård som alla sjuka har råd att söka sig till och som gör att mörkertalet bland allvarligt sjuka i covid-19 är väldigt litet.
Sedan finns det alltid de som inte gör rätt. Det är de som åker till norra Italien fastän utbrottet redan har skett där, eller som fortfarande funderar på att åka till fjällen i påsk.
Men det sociala trycket på dem är stort. Eller rättare sagt– tillitskravet. Och de är få, och allt färre blir de.
Den här tillitsreserven är en mångdubbelt större tillgång än våra goda statsfinanser. Och det även om goda statsfinanser kommer väl till pass nu. Men att vi vackert, flera gånger om dagen tvättar händerna till Blinka lilla stjärna, är värt så mycket mer.