Är det någon som förstår hur Socialdemokraterna tänker om regeringens femte jobbskatteavdrag?
Man är emot det. OK. Men tänker ändå behålla det, om man vinner valet.
Motiveringen som ges är att människor måste veta vilka förutsättningar som gäller även vid ett regeringsskifte.
”Vi kommer inte att gå till val på att höja skatten för vanliga löntagare”, säger finansministerkandidaten Magdalena Andersson.
Det låter som ett rakt besked.
Men ändå kommer människor inte att veta ett dugg mer om vilka förutsättningar som gäller vid ett regeringsskifte därför att den socialdemokratiska politiken innehåller så många fler delar.
Socialdemokraterna har stora ambitioner när det gäller jobbpolitik och välfärd.
Dessa ambitioner är dock svåra att få ihop med uttalandena om skattepolitiken. Hur det löses vet vi inte idag.
Kärnan i den socialdemokratiska kritiken av Reinfeldt-regeringen är ju att man inte kan sänka skatter utan att det går ut över välfärden.
Men detta gäller även för en socialdemokratisk regering. Om S accepterar femte jobbskatteavdraget efter valet kommer det att minska möjligheterna att skapa jobb och förbättra välfärden.
Det finns inga kassakistor ur vilka bara Socialdemokrater kan ösa guldpengar.
Om hur utgifterna ska klaras säger Magdalena Andersson:
”Det finns många olika sätt att finansiera välfärden framöver. Dels har vi ett växande reformutrymme, dels har vi möjlighet att höja andra skatter.”
Men vad är det för utrymme hon talar om?
Ekonomiprofessorn Lars Calmfors har påpekat att en stor del av det s k reformutrymmet uppstår på grund av att a-kassa, barnbidrag, bidrag till kommunerna och sjukpenning inte räknas upp med standardutvecklingen.
Utan nya aktiva beslut förstärks de offentliga finanserna varje år med i genomsnitt 0,4–0,5 procent av BNP, motsvarande 15–18 miljarder kronor.
Men detta är ju ett ”reformutrymme” bara om man vill låta välfärdfärden släpa efter och det offentliga välfärdsåtagandet minska.
Viket Socialdemokraterna inte vill. Man vill tvärtom satsa mer. Då går det inte att så lättvindigt hänvisa till reformutrymmet.
Det andra delen av Magdalena Anderssons svar väcker direkt nya frågor:
Om inte skatten ska höjas för vanliga löntagare, vilka andra skatter tänker S i så fall höja? Var finns de stora outnyttjade skatteinkomster som kan klara både en välfärdssatsning och en jobbsatsning?
Bäst hade varit om partiledningen aldrig lovat behålla femte jobbskatteavdraget utan istället fört ett öppet och ärligt resonemang om sambandet mellan välfärd och skatter.
Inte låtsas som om det skulle finnas magisk trollformel som upphäver alla intressekonflikter.
Folk förstår att god välfärd också kostar pengar i form av skatter.
Fortfarande finns tid att föra en sådan diskussion med väljarna.
Att ducka sig igenom en hel valrörelse håller inte. I värsta fall kan det kosta valsegern.