I ett blogginlägg påminner Annika Wallenskog, chefsekonom hos SKR, om att Sveriges kommuner representerar 290 olika verkligheter.
"Vi kommer att se kommuner som går igenom konjunkturen utan några större problem, medan andra behöver göra stora neddragningar och kanske skattehöjningar", skriver hon.
Om dessa skilda världar finns skäl att påminna om när ekonomer, politiker och opinionsbildare på högerkanten påstår att Sveriges kommuner och regioner kan hantera sina underskott genom att effektivisera eller plocka pengar från resultatutjämningsreserven.
Det finns en verklighet i små glesbygdskommuner, som har många låginkomsttagare och stora kostnader för exempelvis äldreomsorgen, medan situationen är helt annan i kommuner med många högavlönade och små sociala kostnader.
Det är helt enkelt tuffare att vara kommunalråd i Överkalix och Haparanda än Danderyd och Lidingö.
"Vissa kommuner har inga lån, kanske till och med stora placeringar, ett gott utgångsläge, rejäla resultatutjämningsreserver, äger sina fastigheter, har löst sin pensionsskuld, uppdaterat sina VA-nät, har inga särskilda klimatutmaningar till följd av var kommunen ligger och så vidare. Det handlar också om ifall man har haft inflyttning, om man haft visst mått av skicklighet och en väldig massa tur", konstaterar Wallenskog.
När det gäller den omtalade resultatutjämningsreserven – som civilminister Erik Slottner (KD) tror ska fixa underskotten i kommuner och regioner – är skillnaderna mycket tydliga.
LO-utredaren Johan Enfeldt och LO-ekonomen Peter Gerlach har gått igenom hur det ser ut med resultatutjämningsreserven i Sveriges samtliga 290 kommuner och 21 regioner.
"Beloppen varierar och är mycket ojämnt fördelade över landet", skriver Enfeldt i ett blogginlägg.
77 kommuner saknar helt reserver som går att använda. Ytterligare 95 kommuner har mycket små belopp reserverade.
"Samma sak gäller i regionerna ... En tredjedel av regionerna har inga sådana reserver alls", framhåller Enfeldt.
Till detta ska läggas att resultatutjämningsreserven är omgärdad med ett strikt regelverk. Pengarna får enkelt uttryckt inte användas hur som helst. Det är inte självklart att de kan användas bara för att täcka underskott.
Därför väntar nu smärtsamma besparingar, i vissa fall skattehöjningar, på många håll i landet.
Regeringens höjning av de generella statsbidragen med 10 miljarder kr räcker inte för att lösa problemen i ett läge när det samlade underskottet för välfärdssektorn beräknas till 28 miljarder kr nästa år.
Faktum är att beloppet inte ens kompenserar för det senaste årets kraftiga pris- och kostnadsökningar. Elektricitet, livsmedel, drivmedel och annat har blivit väsentligt dyrare även för skolor, sjukhus och äldreboenden.
"Det kommer att bli nedskärningar oavsett vad finansministern säger. För konsekvenserna av regeringens senaste svältbudget visar sig redan. Elevassistenter och barnskötare sägs upp, tryggheten i vardagen försvinner och kvarvarande kollegor pressas hårdare", skriver Kommunals ordförande Malin Ragnegård i tidningen Arbetet.
Det är ett dystert konstaterande. Men kommun- och regionpolitiker kan dessvärre inte trolla med knäna.
Allvarligt är dessutom att regeringen hade kunnat göra mer för att lindra problemen för välfärdssektorn.
Statsfinanserna är urstarka och Sverige har en rekordlåg statsskuld. Därför hade regeringen kunnat höja statsbidragen betydligt mer än vad som nu blir fallet.
En höjning med 30 miljarder kr hade varit både möjlig och önskvärd.