Först i trappuppgången kom jag på svaret, det jag borde ha sagt där inne.
Det finns ett ord för det tydligen. Kanske är det ”efterklok”, att först efteråt hittar hjärnan det perfekta svaret.
Inne på festen hade en bekant, vi kan kalla honom Erik, pratat om Emma.
Emma fick föda sitt barn i bilen efter att BB i Sollefteå hade lagts ned. Hon blev rikskänd efter den dramatiska förlossningen, eftersom det var just detta som kritiker hade varnat för.
Erik, som bor i Stockholm, hade ondgjort sig över att hon klagade. Om man bosätter sig utanför storstäder blir det längre till saker, det är hela poängen.
Det är inte ett samhällsproblem att invånare utanför städer har långt till polis eller sjukvård, eftersom det är självvalt, menade Erik. Tycker man att det är jobbigt finns ett alternativ: Flytta till en storstad.
Det är en tid av efterklokhet. På onsdag inleds Brexit, som innebär att Storbritannien kommer att lämna EU. I juni när folkomröstningen skedde var de flesta säkra på att det inte skulle bli något utträde. Experterna och analytikerna var eniga.
Detta gjorde att många inte gick och röstade, det var ju i princip klart.
När resultatet kom ångrade många detta beslut. Lämna-sidan vann med 51,9 procent mot 48,1.
Tillbaka till trappuppgången.
Vad borde jag ha svarat Erik? Jag borde ha påpekat att enda gången man tycker att människor får skylla sig själva är när de bor utanför städer. För det går att vända på Eriks argument.
Bostadsbristen i Stockholm och andra städer? Inte ett problem, människor har valt att bo där och kan lika gärna välja att flytta.
Oroligheter i förorter, med polis och räddningstjänst som inte tar sig fram på grund av stenkastande gäng? Det är bara att flytta om det inte passar. Trångboddhet? Det finns massor av plats i Sverige utanför städerna.
När man vänder på Eriks argument visar det hur orimligt det är att enbart lägga ansvaret på individer.
Att föräldrar har långt till BB är inget nytt.
Invånare i Norrbotten och Jämtland påpekade detta när diskussionerna om BB i Sollefteå var som hetast. Men inställningen att människor får skylla sig själva för att ha bosatt sig utanför städer, exempelvis när poliser eller sjukvård saknas, återkommer.
Ingen som bor utanför städer förväntar sig en tunnelbana till BB.
Däremot finns det ett kontrakt mellan människor och samhället om en miniminivå.
Det kontraktet upphör inte att gälla ovanför Dalälven.