Under mina dagar i Bryssel i slutet av maj och början av juni träffade jag Sigrid Bøe, presschef för de svenska S-ledamöterna i Europaparlamentet.
Hon visade runt i pressens arbetsutrymmen och beskrev hur den massmediala närvaron i det europeiska beslutscentrumet förändrats.
I början av 2000-talet, när Bøe var Dagens Nyheters Brysselkorrespondent, var det svårt att få plats i arbetsrummet. Nu gapar stolarna tomma.
Besparingarna i medievärlden märks även i Bryssel. Färre tidningar, TV-kanaler och radiostationer har råd att hålla sig med särskilda EU-korrespondenter.
Det är ett demokratiskt bekymmer, eftersom EU:s parlament, ministerråd och kommission fortsätter att ta initiativ och beslut som ger återverkningar i hela Europa.
* * *
”Ungefär 60-70 procent av våra nationella lagar påverkas av EU-beslut”, påpekar Europaparlamentarikern Anna Hedh (S) i ett samtal med mig och andra S-redaktörer.
De senaste åren har Hedh och övriga 750 ledamöter i Europaparlamentet dessutom fått mer att säga till om.
Tidigare hade Europaparlamentet mest en rådgivande roll. Men Lissabonfördraget 2009 gav parlamentarikerna mer makt.
Europaparlamentet har numera sista ordet när EU:s budget ska godkännas.
Det delar även lagstiftningsmakt med EU:s ministerråd – exempelvis om miljöpolitiken och den inre marknaden. Likaså kan det påverka valet av EU-kommission.
* * *
En hyperaktuell fråga är den pågående revideringen av EU:s utstationeringsdirektiv, som har betydelse för löner och arbetsvillkor för löntagare i hela Europa.
När den socialt orienterade kristdemokraten Jean-Claude Juncker tillträdde som EU-kommissionens ordförande 2014 var ett av hans första löften att se över det gamla direktivet.
Hans tydliga budskap var att löntagare ska ha ”samma lön för samma arbete på samma plats”.
EU-medborgare som jobbar i andra länder ska helt enkelt inte medverka till dumping av löner och sociala villkor i värdlandet.
* * *
Kristdemokraten Junckers uppfattning ligger väl i linje med åsikterna hos Sveriges rödgröna regering och de svenska S-ledamöterna i Europaparlamentet. De har länge arbetat för att tillfällig arbetskraft ska ha rätt till samma betalning som inhemsk arbetskraft – och för att medlemsländerna ska ha rätt att själva besluta om lönemodell.
”Varje land ska ha rätt att bestämma om man vill ha kollektivavtal, som i Sverige, eller om man ska ha lagstadgade lösningar, som i en del andra länder”, säger Marita Ulvskog (S), som är ordförande i Europaparlamentets sysselsättningsutskott.
* * *
Det är en uppfattning som även har ett grundmurat stöd hos svensk fackföreningsrörelse.
”Vi slår vakt om kollektivavtalen och den svenska modellen. Det ska vara lika lön för lika arbete i Sverige”, framhåller Karla Wixe, som är chef för LO:s, TCO:s och Sacos gemensamma Brysselkontor.
I den lilla skriften ”EU och den svenska kollektivavtalsmodellen” utvecklar hon och de fackliga centralorganisationerna sin syn: ”Fackliga krav måste kunna hävdas och likabehandling avseende lön och andra arbetsvillkor ska gälla i det land arbetet utförs oavsett vilket land arbetstagaren kommer ifrån.”
* * *
Nu väntar en tid med debatter och förhandlingar om utstationeringsdirektivet.
EU-kommissionen har lagt sitt förslag och Europaparlamentet kommer att lägga fast sin position under året.
Efter parlamentsbeslut väntar sedan trepartsförhandlingar mellan parlamentet, kommissionen och ministerrådet.
Utgången av diskussionen är inte given. Som i alla politiska processer blir det en dragkamp mellan olika värderingar och intressen.
Dels finns en höger-vänster-dimension. Marknadsliberalerna vill ha så få regleringar som möjligt på EU:s inre marknad.
Dels finns en spänning mellan medlemsländerna från öst och väst. Polen, Slovakien eller Tjeckien upplever inte samma problem med lönedumping som Sverige, Holland eller Danmark.
* * *
Klart är i alla fall att revideringen av EU:s utstationeringsdirektiv kommer att påverka vardagen i det svenska arbetslivet.
Därför har nyhetsredaktionerna också goda skäl att hålla bättre koll på vad som de facto sker i Bryssel och EU-maskineriet.
Debatten om utstationeringsdirektiv, roamingavgifter, regler om sophantering, kemikaliehantering och annat som pågår i Europaparlamentet spelar roll även för verkligheten i Övertorneå och Överkalix.