"Kortsiktigt behövs 900 miljoner kronor mer till Samhall. Men långsiktigt måste staten ta ställning till vad den vill med företaget."
Det skrev Sara Revell Ford och Cecilia Schelin Seidegård, vd respektive styrelseordförande för statliga Samhall, i en debattartikel i Dagens Nyheter 1 april.
Det ligger helt i linje med vad som skrivits på den här ledarsidan under många år.
En gång i tiden var Samhall en fantastisk innovation för att skapa mål och mening i tillvaron för grupper som har svårt att hävda sig på den vanliga arbetsmarknaden.
Men under en lång följd av år har det varit tydligt att regeringens effektivitetskrav på Samhall kolliderat med det traditionella uppdraget, det vill säga omsorgen om de mest utsatta grupperna på arbetsmarknaden.
"Det är svårt – för att inte säga omöjligt – för ett bolag som Samhall att uppfylla krav på vinst och effektivitet samtidigt som det ska ta hand om arbetshandikappade. Därför måste Samhall få ett tydligare uppdrag som först och främst prioriterar de arbetshandikappades villkor. Det måste gå före allting annat", skrev jag på ledarplats i NSD redan 18 februari 2016.
Jag var inte ensam om att vara kritisk.
”Samhalls utveckling är en tragedi”, sa Marcus Storch, tidigare styrelseordförande i Samhall, i Svenska Dagbladet 4 april 2016.
Han pekade på att neddragningen av den så kallade merkostnadsersättningen inneburit att en tredjedel av arbetsstyrkan med funktionshinder har fått gå.
Liknande synpunkter framfördes från FUB – föreningen för barn, unga och vuxna med utvecklingsstörning – som menade att Samhall tappat sitt grundläggande syfte.
Efter många om och men bestämde sig den rödgröna regeringen till sist för att göra en översyn av Samhalls verksamhet.
Utvärderingen gjordes av Statskontoret och var klar våren 2017 – och den bekräftar att något radikalt måste göras.
Samhall är inte längre vad bolaget en gång varit. Enligt Statskontoret ställs det nu andra, och generellt högre, krav på de anställda i Samhall än tidigare.
I klartext: Det har blivit tuffare för den som har någon form av funktionshinder eller krämpa att få plats hos Samhall.
Statskontoret framhåller även att det är regeringens styrning av bolaget som måste förändras för att inriktningen ska bli en annan.
Om styrningen fortsätter som i dag innebär det sannolikt att kraven ytterligare kommer att skärpas på dem som anställs vid Samhall, skriver Statskontoret.
Vi var många som både hoppades och trodde att det skulle leda till en annan inriktning.
FUB har dessutom presenterat en klok och konstruktiv idé om hur Samhall skulle kunna omorganiseras. Föreningen vill dela upp Samhall i tre divisioner/enheter med olika inriktningar:
- En division/enhet som är en vinstdrivande affärsverksamhet, där de som inte behöver något stöd får arbete
- En annan division/enhet med verksamhet inriktad mot personer som har behov av personligt stöd.
- Samt en tredje division/enhet, helt utan lönsamhetskrav, som har verksamhet riktad till de grupper som befinner sig längst bort från den reguljära arbetsmarknaden.
Men inget har skett – och problemen har bestått. Något som framgått av flera reportage i bland annat tidskriften Dagens Arbete och SVT:s Uppdrag Granskning.
Många har vittnat om att de inte längre kan jobba hos Samhall eftersom arbetsuppgifterna blivit för svåra och tunga. Svaga sorteras bort i ett bolag som var tänkt att fungera på ett helt annat sätt, vilket bara kan betecknas som ett misslyckande för den tidigare S-regeringen.
Under fackförbundet IF Metalls kongress i höstas var många även kritiska mot situationen.
"Det är bara vinst som gäller för cheferna på Samhall nu. Våra medlemmar klarar inte den stress och press som det innebär. Avdelningen får ta emot samtal från medlemmar som gråter. Det går inte", sa till exempel Kenneth Hasselberg, ombud från Blekinge.
Därför ställde sig IF Metalls kongress bakom en motion med det rimliga kravet att Samhall återigen ska bli "ett företag utan vinstintresse, och där var och en har möjlighet att utvecklas efter sin egen förmåga".
Hittills har det varit tyst från den nya regeringen om vad den vill med Samhall. Arbetsmarknadspolitiken hör som bekant inte till de prioriterade frågorna i Tidöavtalet mellan SD, M, L och KD. Det är andra frågor som står i förgrunden för högergänget.
Inget statsråd har heller haft tid och ansett det mödan värt att svara på debattartikeln i DN under tre långa månader.
Åren bara går. Statsråd kommer och går. Oklarheterna kring Samhall kvarstår.