Statistiken handlar om människor

Sammanställningen rymmer många mänskliga öden och komplikationer.

Olov Abrahamsson är NSD:s politiska chefredaktör.

Olov Abrahamsson är NSD:s politiska chefredaktör.

Foto: NSD Arkiv

Krönika2023-07-03 06:01
Detta är en ledarkrönika. NSD:s ledarredaktion är socialdemokratisk och bildar opinion för arbetarrörelsens grundvärderingar.

När jag nyligen besökte kommunfullmäktiges möte i Luleå hade den andra punkten på dagordningen en föga upphetsande rubrik: ”Statistikrapporter avseende ej verkställda gynnande beslut enligt 4 § socialtjänstlagen (SoL) 2023”.

I den torra statistiken döljer sig emellertid många mänskliga öden och komplikationer.

Paragraf 4 i socialtjänstlagen handlar om äldres rätt till välbefinnande och ett värdigt liv – och jag tänker på min egen mammas väg till äldreboendet Mogården i Piteå som var allt annat än spikrak.

För familjen stod det tidigt klart att hon – i takt med stigande förvirring och allt större problem att klara vardagen – behövde plats på ett särskilt boende. Samma bedömning gjorde även biståndshandläggaren på Piteå kommun som gjorde ett fantastiskt jobb och snabbt kunde erbjuda en plats.

Problemet var bara att mamma totalvägrade att flytta till ett äldreboende. 

Därför vet jag vilka enorma våndor som finns bakom formuleringen ”erbjudande om särskilt boende – den enskilde har tackat nej” som återkom på fler ställen i statistikrapporten till kommunpolitikerna i Luleå.

Jag ser framför mig barn som tvingas bli föräldrar till sina föräldrar och försöker övertyga dem om hur bra det vore om de fick hjälp med mat och städning plus närhet till vård och omvårdnad. Men svaret blir att det inte behövs. Att de klarar sig själva som de alltid gjort. Att de inte vill flytta. Att de VERKLIGEN inte behöver hemtjänst eller annan hjälp.

Det är inga enkla situationer. De som blivit äldre har fortfarande samma rätt att göra sin egna livsval och till respekt för sin vilja, även om barn och andra anhöriga inser att situationen börjar bli ohållbar.

Det innebar att osäkerheten och oron kring min mamma bestod ungefär ett år längre än vad den skulle ha behövt göra.

Lösningen kom när hon ramlade och kraschade höften. Det blev början på en vårdresa som gjorde att hon till sist ändå hamnade på Mogården.

Där har hon det kanonbra numera. Hon kan ägna sig åt sina blommor, lägga pussel, bläddra i gamla fotoalbum och få vara för sig själv i en välutrustad lägenhet, samtidigt som hon får hjälp med mat, städning, egenhygien, mediciner och annat.

Men färden dit var lång och besvärlig – och den typen av resor kommer att bli allt vanligare och beröra allt fler i såväl Norrbotten som andra delar av Sverige.

Många är likhet med min mamma födda på 1940-talet och har levt långa och bra liv. Men det kommer också en dag när ålder, sjukdomar och krämpor gör att livet förändras. 

Det innebär ökade behov av vård och omsorg men också svåra prövningar och diskussioner för många anhöriga.

Kort sagt: Äldrevården kommer att vara en stor framtidsfråga och beröra många människor under de närmaste åren.