Sommaren 1983 var jag aktiv i SSU Futurum, som SSU-klubben i Kalix hette på den tiden.
Kommunen och det lokala näringslivet var i full färd med att arrangera Kalix Expo, en sorts motsvarighet till dagens sommarfestivaler.
Agneta Lipkin, ordförande i SSU-klubben (senare i livet mångårig lokal- och regionpolitiker), saknade dock arrangemang för de unga.
I NSD såg hon emellertid att rockgruppen Europe (vinnare i rock-SM samma år) skulle spela i Pajala 8 juli. Därefter hade bandet en veckas uppehåll i sitt program fram till nästa spelning i Årsunda 15 juli.
Alltså skulle det finnas möjlighet för Europe att göra ett stopp i Kalix på vägen söderut och hinna klämma ytterligare en spelning i Norrbotten.
Lipkin bestämde sig därför att försöka övertyga SSU-klubben om att den borde arrangera en konsert med Europe i sporthallen i Kalix.
En som var skeptisk, för att inte säga direkt avvisande, var klubbkassören Anders Öberg (numera tillträdande ordförande i regionstyrelsen). Det var inte gratis att hyra sporthallen, bygga scen, annonsera om arrangemanget och betala gage till Europe.
På förhand var det ju dessutom omöjligt att säga hur många kalixungdomar som skulle lösa entré. Det kunde bli ett publikfiasko och en ekonomisk smäll för SSU-klubben.
Om jag minns rätt hade klubben precis fått ett anslag från lokala fackliga studiekommittén – en samarbetsorganisation mellan LO och ABF – för att göra facklig-politiska arrangemang för ungdomar.
Anders Öberg var emellertid – och med viss rätt – tveksam till att satsa alla dessa pengar på en enskild aktivitet.
Agneta Lipkin stod dock på sig och fick med sig en majoritet i klubbstyrelsen. Därefter var det bara att kavla upp ärmarna för mig, Anders Öberg, Erkki Haarala och andra lokala SSU-aktivister.
Helt ovana var vi inte som konsertarrangörer. Under en period i början av 1980-talet hade SSU, Unga Örnar och IOGT i Kalix ett samarbete inom ramen för Drogfria Dansalliansen.
Resultaten var blandade. Konserterna med Lustans Lakejer och Attack drog storpublik. Inför en skolavslutning fyllde även Wildliw och andra lokala band ishallen i Kalix. Men en spelning med gruppen Friskt Vatten lockade bara tre ynka betalande till gamla Föreningshuset i Kalix!
Därför kunde ingen på förhand säga hur det skulle gå med Europekonserten. Kanske hade många kalixbor redan bestämt sig för att åka och se bandet i Pajala?
Det fanns alltså en stor osäkerhet. Europe var, trots framgången i rock-SM 1983, ännu inget etablerat storband. Det här var tre år före jättesuccén med "The final countdown".
Men sagt och gjort. Dagen efter spelningen i Pajala anlände Joey Tempest och de andra långhåriga grabbarna från Upplands Väsby med turnébussen till sporthallen i Kalix.
Därefter roade de sig med att spela innebandy i hallen medan jag och andra SSU:are fungerade som roadies och kånkade prylar. Efter denna arbetsinsats kan jag intyga att det finns en hel del tunga ljus- och ljudgrejer att bära in inför en rockkonsert, liksom att packa efteråt.
Till sist blev det i alla fall en hur lyckad kväll som helst. Ungefär 700 kalixungdomar tog chansen att lyssna på Europe – och SSU såg till att det blev ett bra arrangemang för ungdomar under Kalix Expo 1983.
Jag påminner om denna afton i Kalix för snart fyra decennier eftersom SSU Norrbotten fyller 100 år idag – lördag 17 december 2022.
Europekonserten säger något om vad som går att göra som aktiv i ett politiskt ungdomsförbund. Det är möjligt att göra skillnad och nytta.
Med detta sagt: Man kan göra många sämre saker i sin ungdom än att vara med i SSU. Det var en tid som i alla fall gav mig många fina minnen och upplevelser.