Snövit som ideologisk krigare

Snövit och de sju dvärgarna var den första tecknade långfilmen i färg.

Den var ett ekonomiskt vågspel av Walt Disney som blev en succé som numer anses legendarisk.

Det finns, liksom i Disneys andra filmer, en ibland rätt tydlig ideologisk spänning. När det gäller Snövit står gott mot ont och kärleken övervinner döden, vilket kan ses som en religiös anspelning, men det finns också en radikal revolutionär anda i filmen när de sju gruvarbetarna ingriper mot den onda häxan (makten) och lyckas med lite hjälp av naturens krafter vinna.

I andra filmer har vi den gröna dimensionen i ”Bambi”; antikommunismen i ”Pinocchio” eller den konservativa dimensionen i ”Djungelboken” där människan hör hemma i människobyn och inte i djungeln – och notera även att det går att tolka att Djungelboken har rasistiska inslag när Kung Louie (övertydlig representant för den svarta medborgarrättsrörelsen) vill lära sig av människan (de vita) hur göra upp eld … 

Och varje gång kring jul uppkommer en diskussion om olika ingrepp i filmsnuttarna i Kalle Anka och hans vänner önskar god jul.

Nu gör Disney en ny Snövitfilm. Men det blir inte med sju dvärgar utan istället sju magiska figurer, eller ”karaktärer” som de kallas. Istället för att vara småväxt folk kommer dessa att ha varierande längd och kön.

Till och med prinsen lär ska få andra egenskaper och inte längre kunna väcka upp döda med en kyss. Ett tilltag som i våra pandemitider givetvis inte är att rekommendera och kan antyda vissa perversa dragningar.

Detta med Snövit får ses som ett utslag av att ideologierna har vaknat till liv igen. Istället för att vara begränsade till att diskutera inom ramarna för en överenskommen helhet, börjar vi allt oftare få strid om fundamentala värderingar.

Det Disney sysslar med brukar kallas ”politiskt korrekt” eller ”woke”. Alltså att försöka hitta ett budskap som inte väcker anstöt eller skapar protester, bojkotter eller starkt negativ publicitet som skadar deras affärsintressen.

Vilket givetvis är omöjligt i en värld där alla debattörer går omkring med sin ideologiska revolver osäkrad. De är ett rövarband av huvudkrympare som försöker omvandla andras hjärnor till samma sort som de själva har. De är begränsare, inte befriare, men uppfattar sig själva som det senare.

Och alla har vi lärt oss att det kan vara kostsamt att använda ord som några blir förbannade på. Vi vaktar vår tunga. Vi ser till att inte skoja om chokladbollar eller använda ”n-ordet” ens i dess rätta historiska sammanhang. Eller göra narr av svenska nationella symboler eftersom det antyder att vi är Sverigehatare.

Denna ideologiska kamp går under beteckningen ”kulturkriget”. I grunden är detta ändå ett eko av gamla ideologiska konflikter fast det handlar nu mer om värderingar och språk än om traditionell kamp på arbetsplatser om löner eller i politiken om genomgripande reformer.

Vad som händer är att enskilda ord och meningar som någon yttrar blir en del av något större. Om du säger x eller y är det inte tillräckligt, utan du måste fundera över vilka tolkningar ditt yttrande kan skapa hos andra.

Kulturkriget går liksom bakom de yttre språkliga barriärerna och gör ideologi av allt som har med språk och symboler att göra. Att dricka ett glas mjölk och lägga ut det på nätet ses som en rasistisk handling. Att protestera mot Israels krig i Gaza antyder antisemitism. Att varna för att vi kan bli indragna i militära konflikter i närtid blir krigshets.

Etc. 

Mina rekommendationer lyder så här, när vi hamnat i en värld där Snövit inte längre får ha sju dvärgar som kompisar:

Tänk på att omgivningen oftast är intelligentare än vad du är, men stundtals mer okunnig. Eller snarare har sin intelligens stöpt i en
annan form. Den som är ideologisk vill inte sträva efter ett gemensamt språk utan söker strid även om detta. Att vara ideologisk
innebär att oavbrutet söka efter konfliktytor som kan hettas upp.

Och "sanningen", som den ideologiske ser den, uppenbaras för alla och envar.

Därför kommer det du säger att tolkas i mottagarens välmöblerade värld, men på ett annat sätt än vad du föreställer dig. Dina försök att kommunicera kommer att processas av olika ideologiska krafter på ett sätt så du själv inte längre känner igen det du sagt.

Risken är då att allt fler väljer att hålla käften. Eller enbart prata med sådana som är förtrogna och inte omtolkar det du säger och förvandlar tolkningen till en anklagelse mot dig. Påhejat av hatare på sociala medier.

Istället bör vi ta kampen mot huvudkrymparna.

Annars riskerar vi att en del av demokratin – den som handlar om meningsutbyte – att förtvina. Och vi har tagit ytterligare ett steg ner i mörkret. 

När Snövit gör reträtt inför de ideologiska krigarna blir hon själv också en soldat i uppgörelsen om det öppna samhällets principer.