Valrörelsen i det stora landet i väster tycks redan ha pågått i en evighet – och ännu är den inte avgjord.
Redan för en vecka sedan sammanfattade den amerikanska nyhetssajten Politico känslan inför rapporteringen i en träffande rubrik: ”Snart är det över.”
Ja, snart är det över, snart ligger alla kort på bordet. Men en sak som redan nu står klar är att efterhandsanalyserna – oavsett vem som slutar som segrare – till en stor del kommer att handla om två män som satt sig själva i politiskt klister på grund av snedsteg på det sexuella planet.
I det republikanska lägrets fall handlar det naturligtvis om kandidaten själv, Donald Trump, vars bandade kommentarer där han skryter om sexuella ofredanden med rätta väckt upprörda reaktioner.
I det demokratiska lägret handlar det inte om kandidaten Hillary Clinton, utan om Anthony Weiner, den före detta maken till hennes nära medarbetare Huma Abedin.
Det var under utredningen av hans sexuella inviter till minderåriga som den federala polisen FBI påträffade E-postmeddelanden som ledde till förnyat intresse för Clintons sätt att hantera säkerhetsklassat material.
Det behöver nästan inte påpekas att ett motsvarande beteende från en kvinnlig makthavare inte bara är ovanligt, utan näst intill omöjligt att föreställa sig.
”När du är en stjärna låter de dig göra det” – så kommenterade Donald Trump sitt eget beteende, och om vi vill komma till roten av det här räcker det inte med att vi konstaterar att det är en del av en manlig könsroll med djupa och latenta problem.
Vi måste även vara medvetna om att det finns en specifik koppling mellan manlighet, makt och ett strukturellt bekräftat sexuellt våldsutövande. Att makt inte bara är de formella befogenheter som tillkommer utövandet av ett visst ämbete, utan att en del av den nimbus som omger makten omvandlas i rätten att intellektuellt och materiellt förfoga över andras kroppar och behandla dem som objekt.
Därför räcker det inte att förfasas över att en man som betett sig som Donald Trump faktiskt har en reell chans att väljas till världens viktigaste ämbete. Det räcker inte heller att konstatera att de patriarkala könsroller som styr både hur vi agerar och hur vi uppfattar andra är djupt problematiska och ofta destruktiva.
Vi måste nämligen också i grunden omvärdera vårt eget förhållande till vad det innebär att ha makt, och hur vi tänker på, resonerar kring och behandlar dem som bär den.