Skeppet Vasa flöt åtminstone i en kvart

Jag måste erkänna att jag drog en smula på smilbanden i veckan, då jag i en av kvällstidningarna fick syn på rubriken att justitieminister Gunnar Strömmer (M) varnade för bedrägerier i samband med den pågående utbetalningen av det retroaktiva elstödet till elkunder i södra Sverige.
Det var nästan så illa att jag frestades att vitsa om att regeringen helt enkelt ville slippa bli utsatt för konkurrens, eftersom just bedrägligt är ett ord som är ytterst passande och lämpligt för hur de har umgåtts med sina tankar på och löften om ett elstöd – från första början, och hittills utan att sluta.
Exempel på den saken är i det närmaste överflödiga – men vi kan ju börja med att säga att energiminister Ebba Busch (KD) under valrörelsen högt och ljudligt lovade att en familjs elräkning skulle bli tre gånger så hög med en socialdemokratisk regering, som med en hon satt i.
Det fanns förstås inget sätt för henne att veta eller bevisa detta – men sanningen är så enkel som att Ebba Busch under valrörelsen sade och lovade precis vad som helst om hon trodde att det ökade hennes chanser att bli vald.
Så påstod hon och hennes partiledarkollega Ulf Kristersson (M) att elstödet skulle vara på plats den första november, och betalas ut före jul. 
Hur det gick med den saken vet vi alla – och vi vet också att det just nu är en annan Ebba Busch vi ser. I stället för argsinta attacker och vidlyftiga löften får vi mumlande förnekanden, och försök att klura sig ur den rävsax hon har trampat i. 
Till det bedrägliga måste vi även lägga till en annan dimension, nämligen att regeringen i hanteringen av dessa frågor har visat upp en kostsam och djupt oroväckande brist på grundläggande kompetens.
Bara i förra veckan framkom det att de företagare som ska få elstöd kan behöva vänta ändra fram tills nästa vinter innan pengarna betalas ut.
Dessutom avslöjades det i Dagens Nyheter att regeringen varit så saktfärdig med att implementera en EU-förordning som skulle ha gett konsumenterna flera miljarder tillbaka från elbolagens övervinster, att vi som enda land i EU inte är klara med det ännu.
Det innebär många förlorade miljarder för Sveriges elabonnenter – som skulle ha varit deras om regeringen hade varit tillräckligt kompetent för att sköta sitt jobb. 
Det är de nu inte – för i stället gör de gång på gång misstag som är så uppenbara och så tydliga att de inte hade varit ursäktade om den som hade gjort dem hade varit en prao-elev. 
Sammantaget börjar allt detta få allvarliga konsekvenser för Sveriges ekonomiska situation. Det går inte längre att ducka ifrån det faktum att nöjet att låta Ulf Kristersson försöka sig på statsministerposten har kostat oss alla – som enskilda, och som samhälle – en hel del pengar redan nu. 
Det finns i nuläget ingenting som talar för att det ska bli bättre. Tvärtom. Misstagen är så konsekventa och graverande att allt talar för att de kommer att fortsätta. 
I bowling talar man ibland om en ”perfekt serie.” Det är när man slår ned alla käglorna tolv gånger i rad, och får maximal poäng. Det är precis vad Ulf Kristersson et co har lyckats med under sin första tid i regeringsställning, fast tvärtom. 
Nyligen sade förre inrikesministern Anders Ygeman (S): ”Det är nog bara Vasaskeppet som haft en sämre start än den här regeringen.” 
Det var fyndigt sagt, men det var inte riktigt sant. Sanningen är att skeppet Vasas jungfrufärd framstår som rena framgångssagan i jämförelse med regeringen Kristerssons – hon flöt ju åtminstone i en kvart.