När jag träffar Fredrik Lundh Sammeli (S), riksdagsledamot och vice ordförande i riksdagens socialutskott, på Helgeandsholmen i Stockholm kommer han direkt från ett möte med en grupp sjukvårdspolitiker.
"Jag är skakad", säger han efter att ha lyssnat på 11 av 21 regionstyrelseordföranden i Sverige.
Samtliga vittnar om stora underskott. Lundh Sammeli repeterar några av siffrorna: Minus 5,8 miljarder kr i Stockholm, 2,5 miljarder kr i Västra Götaland, 700 miljoner kr i Västerbotten, 500 miljoner kr i Dalarna ...
Han konstaterar att det är ett läge som är djupt oroande för den offentliga hälso- och sjukvården.
"Det är systemhotande. En försvagning av den offentliga sjukvården kan leda till att människor börjar se mer till sig själva och att fler börjar använda sig av privata försäkringslösningar", säger han.
Lundh Sammeli är även djupt bekymrad över ickebeskeden från regeringshåll.
I budgeten för 2023 höjdes de generella statsbidragen med bara sex miljarder kr, trots att SKR (Sveriges kommuner och regioner) räknar med årliga underskott på 20-30 miljarder kr i välfärdssektor under en lång period.
"Regeringen agerar tondövt. Alla ser ju att det finns behov av satsa på behov av vård, skolor och omsorg", säger Lundh Sammeli.
Även politikerna i borgerligt styrda Region Skåne höjer varningens finger och pekar på att det behövs mer pengar till sjukvården.
”Utan statlig hjälp väntar tuffa nedskärningar”, skriver regionstyret i Skåne i en debattartikel i Svenska Dagbladet 25 maj.
Det ökar trycket på finansminister Elisabeth Svantesson (M) och regeringen att göra något. Men risken är uppenbar att ministrarna agerar för klent och för sent.
"Det räcker inte med att bara laga hålen", säger Lundh Sammeli.
LO:s (Landsorganisationens) rapport "Välfärdsgapet" ger en bild av vad som behöver göras och vilka utmaningar som ligger framför moder Sveas sjukvård.
Enligt LO behövs det hela 201 miljarder kronor (!) under de kommande fyra åren för att sluta finansieringsgapet i välfärden och sammanlagt 102 000 nya välfärdsarbetare i vård, skola och omsorg fram till 2026.
Det krävs helt enkelt en väldig massa människor och resurser för att sjukhus, hälsocentraler, tandvårdskliniker, äldreboenden och andra verksamheter ska funka – och dessutom gärna göra det med ökad kvalitet.
"Kompetensförsörjningen är en nyckelfråga. Vi har redan en skriande brist på personal på i princip alla områden och det kommer att vara en utmaning under en lång tid", säger han.
Därför vill Lundh Sammeli och andra socialdemokrater se en välfärdsberedning, som arbetar på ungefär samma sätt som försvarsberedningen, där regerings- och oppositionspartierna samverkar om både Försvarsmaktens organisation och finansiering.
"Vi behöver samla alla partier och tänka mer långsiktigt även i välfärdspolitiken", säger Lundh Sammeli.
Det finns goda skäl för Svantesson och övriga i regeringen att ta den utsträckta S-handen.
Larmrapporten från IVO (Inspektionen för vård och omsorg), som kom i början av året, visar att situationen är prekär.
Det råder brist på vårdplatser i samtliga regioner och IVO bedömer att patientsäkerheten inte kan garanteras. IVO riktar kritik mot samtliga 27 granskade sjukhus i landets 21 regioner.
Det borde leda till viss eftertanke och besinning i alla delar av det politiska systemet. Det är inte läge för mer politisk polarisering och fler skyttegravskrig mellan partierna.
Istället behövs gemensamma krafttag för att klara finansieringen och personalbehoven i vård, skolor och omsorg.