Under torsdagen var det S-ledaren Magdalena Anderssons tur att tala under Almedalsveckan i Visby. Hon kunde kliva upp i talarstolen med gott självförtroende. Under våren har det sett ut bra för både henne och det socialdemokratiska partiet i förtroendemätningarna.
Nu gäller det emellertid att fortsätta hantera uppgiften som oppositionspolitiker klokt och med värdighet. Det är lätt att snubbla och hamna snett även som regeringsmotståndare.
Moderaternas agerande som oppositionsparti under åren 2014-2022 är ett avskräckande exempel och bör inte tjäna som förebild.
Under åtta år med S-ledda regeringar missbrukade Moderaterna misstroendevapnet i riksdagen på värsta sätt.
Vid sammanlagt åtta tillfällen – en historiskt höga siffra – riktade oppositionspartierna misstroendeförklaringar mot S.
Inte för att de hade ett annat gemensamt alternativ utan bara för att skapa svårigheter för Stefan Löfven och Magdalena Andersson.
Det mest flagranta exemplet kom sommaren 2021 när Ulf Kristersson (M) bildade en missnöjesfront tillsammans med både sverigedemokrater och vänsterpartister mot S-regeringen.
Regeringen föll 21 juni 2021 och det blev regeringskris.
Bara tre veckor senare, noga bestämt 7 juli 2021, uppstod dock en ny S-ledd regering eftersom Kristersson (som förväntat) inte lyckades skapa ett regeringsunderlag som rymde både SD och V.
Kristersson gav upp sina försök att bilda en annan regering efter mindre än två dygn! Det enda han lyckades med var att skapa en sommar med politiskt kaos, oklarheter och oreda.
Anmärkningsvärt var dessutom att Kristersson drog igång denna turbulens genom att överge en sakfråga som ligger hans parti varmt om hjärtat – fri hyressättning i nyproduktionen.
Det politiska spelet – att ge Socialdemokraterna en knäpp på näsan – blev viktigare för Kristersson än sakpolitiken.
Mot den bakgrunden är det förståeligt om det finns en och annan socialdemokrat som vill ge Kristersson betalt för gammal ost, när han nu själv ansvarar för regeringsmakten.
Socialdemokratin måste dock vara större än så. Den ska självfallet fortsätta att driva sina hjärtefrågor och visa att det finns ett bättre alternativ än dagens högerpolitik. Och partiet ska ha beredskap för att kunna återvända till Rosenbad om Tidölaget (M, SD, KD och L) inte klarar av att hålla ihop.
Det finns emellertid inga skäl att förfalla till den simpla "give them hell"-politik som präglade högern under oppositionsåren 2014-2022.
Magdalena Andersson tjänar på att uppträda som den vuxna i rummet som oppositionsledare.
Den som vill lyckas som statsminister bör visa statsmannamässighet också under tiden i opposition.