Förra veckan kom nyheten att Region Norrbottens ekonomiska resultat fram till april detta år är 248 miljoner kronor bättre än vad det beräknade resultatet skulle varit. Regionens ekonomiska resultat för hela året beräknas bli 613 miljoner plus, förutsatt att smittspridningen avtar i takt med att allt fler vaccineras.
Även om ett positivt resultat förstås är ett positivt besked ska vi komma ihåg två saker. Det ena är att den S-ledda regeringen under det senaste året bokstavligen hivat ut pengar i regionerna för att klara av den kris som pandemin fört med sig. För Region Norrbotten rör det sig om kostnadsersättningar från staten på totalt 201 miljoner kronor, där merkostnader för covid-verksamhet ingått.
Det andra vi ska komma ihåg är att vårdpersonalen under den här tiden gått på knäna, och arbetssituationen för anställda i Region Norrbotten var inte guld och gröna skogar innan pandemin heller. Det kan nog sticka något i ögonen på den som med sår i pannan efter visiret gjort avkall på ledighet för att få scheman att gå ihop, och som dessutom hela tiden riskerats att smittas bara av att gå till jobbet, att regionen nu visar sådant plusresultat.
Med andra ord har den S-ledda regeringen räddat Region Norrbottens ekonomi, samtidigt som personalen inte fått det vidare bättre. Regionens verksamhet är viktig för alla medborgare som någon gång kanske tänker sig behöva vård, och för att klara det krävs det också att regionen är en bra arbetsgivare. Det kommer att behövas ännu fler anställda inom vården för att klara kompetensförsörjningen i framtiden, samtidigt som att varken arbetsbelastning eller löner gör någon vidare reklam för Region Norrbotten som arbetsplats för den med vårdutbildning som söker jobb.
De resurser som staten skjutit till gör det dessutom omöjligt att skylla läget på regeringen. Och när man samtidigt presenterar plusresultat återstår egentligen bara frågan hur det politiska högerstyret med Kenneth Backgård (SJVP) ska motivera det goda resultatet, som kommit till med hjälp av en socialdemokratiskt ledd regering som sett till att pengar skjuts till för att klara av pandemin.
Alla vändor kring vilka i personalen som skulle få den särskilda engångsersättning för sina insatser under pandemin, där viss personal skulle få och andra inte trots att hela vården förstås påverkats av sagda pandemi, är en sak som den politiska ledningen i regionen behandlat illa det senaste året.
Därtill har vi förstås personalen i Piteå som i våras vaccinerades med vaccin som skulle gått ut om den inte gavs innan den helgen, men som senare blev uthängda i ett pressmeddelande från regionen. Förra veckan kom nyheten om hur samma personal nu kan vänta sig en intensiv sommar med 12,5-timmarspass. Detta gäller för iva-personal i både Piteå, Sunderbyn och Kalix, och anledningen är för att sommarschemat ens ska ha en chans att gå ihop. Det känns som sagt inte underligt om vårdpersonal inte vill söka sig till Region Norrbotten med allt detta som bakgrund.
Region Norrbotten må alltså gå med positivt resultat men som arbetsplats står den allt jämt inför en stor kris. Hur många sjuksköterskor är utbrända efter detta år? Hur många nyutbildade kommer vilja arbeta för regionen när personalpolitiken ser ut som den gör? Och vad ska Backgård, som gissningsvis vill vara kvar vid makten, ge för besked i dessa frågor inför nästa års val?