För några veckor sen var jag tvungen att fara på ett akutbesök hos tandläkaren som kostade mig 1 100 kronor.
Chocken som uppstod när jag fick höra summan efter ett kort besök fick mig att tänka väldigt mycket på varför många går alltför sällan till tandläkaren – man har helt enkelt inte råd.
Inom loppet av väldigt kort tid så har regeringen fattat olika beslut som kommer att göra vardagen svårare för många. Beslut som att kostnaderna för tandvården ska ändras, högkostnadsskyddet ska ses över och skatten sänks för rika människor.
Särskilt unga kommer drabbas efter regeringens beslut om att ta bort gratis tandvård för unga över nitton år och halvera tandvårdsbidraget för alla mellan tjugofyra och tjugonio år.
Nittonåringar har väldigt sällan trygga anställningar att luta sig tillbaka på vid oförutsägbara kostnader såsom akuta tandläkarbesök. De har inte råd att prioritera sin hälsa, vilket förra regeringen hörsammade och införde gratis tandvård upp till tjugofyra år. Nu tas det bort.
Sverige har varit ett ledande land gällande bra tandvård, under tvåtusentalet ändrades detta när kostnaderna ökade och ojämlikheten blev värre. Problemet med långa köer blir bara värre och bristen på tandläkare gör att Folktandvården inte kan erbjuda tider, vilket leder till att vi måste vända oss till privata vårdgivare.
Under min uppväxt följde tandläkarna upp vår tandhälsa, med årskontroller, kallelser och kontinuerliga uppföljningar, detta sker inte längre. Kvaliteten på tandvården har blivit allt sämre.
Detta har varit ett problem under väldigt många år. Hur arbetar regeringen med problemet? Och hur lång tid ska det egentligen behöva gå innan folket får ta del av kakan under denna regerings styre?
Det är många som undviker att gå till tandläkaren på grund av att det är för dyrt. Studier visar att dålig munhälsa medför sämre hälsa rent generellt och kan leda till andra somatiska besvär, bland annat allvarliga hjärtsjukdomar.
Detta leder oss in på högkostnadsskyddet. Regeringen föreslår en höjning av beloppet för att nå högkostnadsskyddet för läkemedel, det som gör att staten subventionerar mediciner.
Sjuka människor ska alltså behöva lägga ännu mer pengar på mediciner och mindre på de nödvändiga kostnaderna de har.
Det är våra äldre och våra sjuka som kommer att drabbas hårt av detta. De som har alldeles för lite. Det är din dotter som kommer att bäva sig för att få problem med tänderna när hon fyllt tjugo. Det är din morfar som kommer att ha det svårt ekonomiskt när pensionen inte räcker till alla mediciner. Det är din syster som har blivit utförsäkrad som inte kommer kunna betala hyran på grund av att hennes ekonomi inte räcker till efter att hon behöver lägga ännu mer pengar på mediciner.
Vart ligger regeringens prioriteringar i allt detta? Och vilka är regeringen egentligen till för?
Vår hälsa är viktig, den borde prioriteras. Oavsett om det gäller våra tänder, vård eller medicin.