Att sitta i regeringsställning innebär att ha många beslut att fatta. Vissa av dem är stora, berör hela landets framtid eller innehåller väldigt många miljarder som dirigeras åt det ena eller andra hållet.
Andra är något mindre än så – men de kan vara väldigt betydelsefulla för människors vardag ändå, och under regeringens sommarfika på torsdagen kom infrastrukturminister Thomas Enroth (S) med just ett sådant mindre, men minst sagt välkommet besked.
Det handlade om elsparkcyklar, som från och med den första september inte längre kommer att vara tillåtna att framföra på gångbanor och trottoarer. Den som bryter mot förbudet kommer att riskera böter – och nu handlar det enbart om att se till att det efterlevs.
Bakgrunden är de elsparkcyklar som under de senaste åren har ställts ut i svenska städer av en mängd konkurrerande bolag, och som redan från början har vållat intensiv debatt om såväl deras förekomst, deras parkering och deras framförande.
De är förstås en del av 10-talets och det tidiga 20-talets stora lånefest, där företag i princip obehindrat har kunnat ta in billiga pengar och räkna med att inte behöva göra vinst förrän något tillfälle långt borta i framtiden.
Det viktiga har varit att etablera sitt varumärke och ta marknadsandelar från konkurrenterna, så att man när den naturliga utslagningen till slut sker just det egna bolaget ska vara det enda som finns kvar.
Om denna affärsmodell finns det mycket att säga – men det ska faktiskt också sägas att elsparkcyklarna för många har varit både ett praktiskt hjälpmedel och ett uppskattat inslag i stadslivet.
Det har blivit lättare att ta sig snabbt från den ena platsen till den andra på ett billigt sätt – och även om jag själv alltid håller mig till en mer traditionell cykel, kan jag inte låta bli att tycka att det faktiskt ser ganska roligt ut.
Problemet är bara att livet i en stad för att fungera alltid måste vara en förhandling mellan olika intressen och olika sätt att använda det gemensamma utrymmet på.
Ökad mobilitet och roliga åkturer är en bra sak – men det kan faktiskt inte komma på bekostnad av att alla andra behöver slänga sig ur vägen när de hör en elsparkcykel bakom ryggen eller hela tiden behöver se sig om över axeln.
Det gäller i synnerhet våra äldre medborgare och de som av någon anledning har svårt att gå. Det finns en anledning till att det aldrig har varit tillåtet att cykla på trottoaren, och att den som gör det ändå får räkna med att få en åthutning eller tillsägelse.
Med det kommer vi till det här förbudets implementering. Det är förstås inte meningen att polisen så fort augusti har blivit till september ska ge sig ut på gatorna och leta efter busåkare att bötfälla.
De har annat för sig – och det är inte så de verkligt effektiva förbuden upprätthålls. Förbudet mot att framföra en vanlig cykel på trottoaren upprätthålls inte genom det ständiga hotet av böter – utan av den gemensamma överenskommelsen om att det helt enkelt inte är så vi gör.
På det sättet kan vi hoppas att den nya lagstiftningen för framförandet av elsparkcyklar framförallt får en normerande effekt.
Och om det visar sig att elsparkcykelföretagens affärsmodell är hållbar trots allt, kan gaturummet komma att fungera som det ska igen – tryggt för dem som kör bil, cyklar eller tar sig fram till fots, men också öppet för dem som föredrar att åka elsparkcykel på cykelbanor eller i trafiken.
Precis som man hoppats att det skulle kunna fungera redan från allra första början, faktiskt.