Det finns många oförglömliga scener i Mikael Niemis Tornedalsskildring "Populärmusik från Vittula".
En är när pappan i familjen förbereder den unge Matti för steget in i vuxenvärlden. I förtroende – man till man och efter några supar – berättar fadern för sonen om gamla familjehemligheter.
"Det finns två släkter i kommunen som gjort oss illa, och som du i all framtid måste hata. I det ena fallet bottnar det i en menedsrättegång 1929. I det andra gäller det några myrslåtterrättigheter som en granne lurade till sig av din farmors far 1902, och dessa oförrätter ska hämnas med alla medel så snart du får möjligheter, ända tills dom djävlarna erkänt och betalat, och dessutom bett om ursäkt på sina bara knän", säger Mattis far.
Därefter följer en lång utläggning om alla invecklade turer under decenniernas lopp. Om hur fiendskapen mellan släkterna fördjupats och att Matti aldrig kan lämna ryggen fri.
Fadern ger rådet till sonen att göra yrkeskarriär inom kommunal förvaltning, "eftersom man där på en maktposition kan orsaka helvetes mycket djävligheter och dessutom är omöjlig att få bort, och genom finessrik svågerpolitik kan mygla in anhöriga tills kommunen blir omöjlig att vistas i för dessa menedare och marktjuvar".
Jag kommer att tänka på episoden i Mikael Niemis bok när jag ser den fortsatta splittringen och bråken inom socialdemokratin i Pajala och Övertorneå.
Gamla oförrätter – politiska och personliga – sätter sin prägel på partiverksamheten. Det odlas fiendebilder och ältas uråldriga surdegar.
Någon sa eller gjorde något på ett partimöte eller ett sammanträde med fullmäktigegruppen som är lika svårt att glömma och förlåta som tvisten om myrslåtterrättigheterna 1902 eller menedsrättegången 1929.
I Pajala fick det redan 2018 som resultat att en stor grupp partimedlemmar lämnade Socialdemokraterna och bildade det nya lokala partiet Framtid S.
I Övertorneå sprack partiet på ett liknande sätt inför årets val. Flera tidigare S-tungviktare (däribland förra kommunalrådet Roland Kemppainen) återfinns numera i nya Framtid S i Övertorneå som fick nästan 15 procent av rösterna och blev tredje största parti i kommunfullmäktige. Samtidigt backade Socialdemokraterna till historiskt låga 20 procent i kommunfullmäktigevalet.
Men inte nog med det. I lördags kunde NSD dessutom berätta att två av de sammanlagt fem ledamöterna i Socialdemokraternas kommunfullmäktigegrupp i Övertorneå nu hoppar av partiet och istället blir politiska vildar.
För en utomstående betraktare är det omöjligt att säga bu eller bä om det som sker. Konflikterna framstår lika invecklade som de utdragna släktfejderna i "Populärmusik från Vittula".
Men det går inte i alla fall att slå fast en sak med bestämdhet: Bråken har skadat socialdemokratin i de två Tornedalskommunerna. Partiet har tappat mark och försvagats.
Tidigare har S i de två kommunerna haft valresultat som legat klart över partiets rikssiffror. Efter en lång period med stök och bök är dock Socialdemokraterna nu nere i 28 procent i Pajala och 20 procent i Övertorneå i kommunvalen 2022 – tydligt under riksresultatet för S.
Vinnarna är socialdemokratins politiska motståndare. De har fått chansen att flytta fram positionerna och fått ökat inflytande medan socialdemokratin fragmentiserats och ägnat sig åt bittra falangstrider.
Det borde leda till viss besinning och eftertanke inför framtiden.
Så här kan det inte fortsätta om socialdemokratin ska kunna ha ett stort folkligt förtroende i Pajala och Övertorneå.