28 november-2 december samlas fackförbundet IF Metall till kongress i Göteborg. 300 medlemsvalda ombud ska behandla 338 motioner och välja ny förbundsstyrelse.
I kongresshandlingarna konstaterar förbundsstyrelsen att framtiden ser ljus ut för IF Metall och svensk industri.
"Vi ser att det investeras rekordbelopp i svensk industri, mycket kopplat till den gröna omställningen, och tiotusentals nya jobb kommer skapas. Det investeras i helt nya anläggningar och i att ställa om befintlig verksamhet. Även om de stora investeringarna i norra Sverige sticker ut, så satsas det stort i hela landet och allt pekar på att vi inte har sett slutet på det som kan kallas nyindustrialiseringen av Sverige", skriver styrelsen.
Det är i sin tur glädjande för alla i Sverige, oavsett var de bor och jobbar med. Internationellt konkurrenskraftiga industriföretag genererar jobb och tillväxt även för andra verksamheter.
Ungefär 1,5 miljoner människor i Sverige har jobb tack vare exporten. Enbart i Norrbotten handlar det om 34 000 arbetstillfällen som är direkt eller indirekt beroende av exporten. Varu- och tjänsteexporten utgör cirka 45 procent av Sveriges BNP (bruttonationalprodukt).
Men det går inte att sitta med armarna i kors och tro att pengarna bara rullar in. Omvärldskonkurrensen är stentuff. Därför gäller det att Sverige ständigt ser om sitt hus för att förbättra förutsättningarna för industrin.
Det handlar om alltifrån kompetensutveckling för industriarbetarna till investeringar i ny teknik, infrastruktur och energiförsörjning.
Under en följd av år har IF Metall, i likhet med många andra, även varnat för att komplicerade och utdragna tillståndsprocesser utgör ett allvarligt hinder för den industriella förnyelsen.
Stora och viktiga framtidsprojekt bromsas och blockeras på grund av seg och oförutsägbar myndighets- och domstolshantering.
Det skrämmer många från att investera i Sverige. Ett illavarslande exempel: 2016 låg Sverige på tio-i-topp-listan över världens mest attraktiva gruvländer. 2018 hade Sverige backat till plats 21 och 2021 störtdök landet till plats 36.
Det sker dessutom i ett läge när det finns ett stort behov av att utveckla just den svenska gruv- och mineralindustrin som ett led i den gröna omställningen.
Till exempel finns gott om kobolt (som är en viktig beståndsdel vid tillverkning av litiumjonbatterier för elfordon) och andra framtidsmetaller i den svenska berggrunden – bland annat i Kiruna, Bergslagen och Skellefteåtrakten. Samtidigt finns stort kunnande och långa traditioner när det gäller att bedriva gruvverksamhet i Sverige.
Fredrik Olovsson, Socialdemokraternas näringspolitiska talesperson i riksdagen, ser det som att mineralerna kan bli Sveriges motsvarighet till Norges olja.
"Vi har enorma möjligheter att bli en global spelare i klimatomställningen. Våra fyndigheter gör att vi kan bryta beroendet av Kina och Ryssland, vi får en väldigt viktig roll att spela framöver om vi använder oss av resurserna på ett klokt sätt", säger han i DN 31 oktober.
Men om det ska bli något av dessa storstilade framtidsplaner så behövs effektivare tillståndsprocesser.
"En stark miljölagstiftning är en självklar del i vårt samhälle, men krångliga och byråkratiska processer får inte påverka något så viktigt som investeringar för klimatet. Här måste Sverige bli bättre", som IF Metalls ordförande Marie Nilsson helt riktigt påpekar.
Det är ett budskap som tål att upprepas många gånger även utanför kongresshallen i Göteborg.