Häromdagen talade jag med en forskare, som bland annat arbetat med att undersöka förutsättningarna i kommuner som krymper.
Det är ett angeläget ämne, både för en forskare som vill veta hur samhället fungerar, och för politiker som vill minska klyftorna och leverera välfärd oavsett var i landet medborgarna väljer att bo.
Trots det, sade hon, stötte hon ibland på motstånd hos kommunpolitikerna: ”Vi är ju en kommun på frammarsch, vi ska inte krympa mer!”
”Vi vill fokusera på möjligheterna, inte på svårigheterna!” och ”Men vem ska vilja flytta hit om vi bara pratar om det?” var vanliga reaktioner från kommuner som tillfrågats om de ville medverka i studien.
Det är en beklaglig hållning, inte minst eftersom det i de allra flesta fall visade sig att orsaken till en minskande befolkning ofta var större, strukturella faktorer som låg utanför kommunens kontroll.
I det läget kanske det är bättre att fokusera på hur man faktiskt kan möta de utmaningar man står inför, än hoppas att tekannan ska pipa för att man inte tittar på den.
Det är också en hållning som går igen hos politiker i ledande positioner: Så länge vi tänker positivt, och förmedlar en positiv bild av oss själva, verkar de tänka, kommer verkligheten att följa efter och bli bättre av bara farten.
Ett exempel på detta är de första ord Ebba Busch-Thor sade som nyvald partiledare för Kristdemokraterna: ”Våra bästa dagar är fortfarande framför oss!”
Nå, om Jesus kunde hålla fötterna över vattenytan borde det vara en smal sak för Busch-Thor att hålla Kristdemokraterna över riksdagsspärren.
Problemet är bara att den del av väljarkåren som tror på miraklet vid Genesarets sjö är ganska liten, och de som tror att KD står för framtidens politik är ännu färre än så.
Vårdnadsbidrag, så kallad samvetsfrihet för personal i vården och motstånd mot samkönade adoptioner är inte bara dålig politik – det är en politik som väljarna tydligt har visat att de inte är intresserade av.
Positivt tänkande kan säkert vara bra – till en viss gräns. Risken är dock att de som bara letar efter ljusglimtar i tillvaron glömmer bort hur verkligheten runtom dem faktiskt ser ut.
Det är vad som har hänt med Kristdemokraterna – det parti som en gång ville stå för en solidarisk politik på kristen värdegrund har kastat bort kartan och svängt åt höger – på frammarsch, javisst, men raka vägen ut i en öken.