En jordskredsseger för Labour, och en förkrossande förlust för högerpartiet Tories. På något annat sätt kan man inte sammanfatta det brittiska valet. Margaret Thatchers gamla parti, som suttit vid regeringsmakten i 14 år, är fullständigt pulvriserat. Tillintetgjort. Förnedrat.
En intressant trend har varit att unga väljare röstat vänster och röstat grönt. Det går emot utvecklingen i stora delar av resten av Europa. Tories väljare är främst pensionärer.
Det finns förstås flera förklaringar till detta, men några av dem framstår som extra viktiga.
Det började väl egentligen med misslyckandet med Brexit. Den tidigare premiärministern David Cameron utlyste folkomröstningen och var säker på att väljarna skulle rösta för att bli kvar i EU. Men väljarna valde dörren ut, främst för att de var missnöjda med ekonomin i Storbritannien och det stora antalet migranter från EU-länder i öst.
Brexitkampanjen gjorde att populister (främst Boris Johnson) och en mer extrem höger tog över Tories. Johnson gjorde bort sig totalt med sina lögner och fester under pandemin. Hans efterträdare har direkt inkompetenta. En av dem, Liz Truss, satt bara i 49 dagar som premiärminister, men lyckades på den tiden driva igenom en nyliberal budget som varit katastrofal för landet.
Resultatet är en ekonomi med rekordlåga investeringar, hög arbetslöshet och kass offentlig ekonomi. De brittiska kommunerna går på knäna.
Och migrationen har inte minskat. Antalet gästarbetare från länder som Polen och Lettland blev mindre när de inte längre kunde resa och arbeta fritt som till andra EU-länder, men i stället har det kommit fler migranter från det brittiska samväldet.
Arbetskraften behövdes trots allt.
Missnöjet med Tories har varit större än jublet över Labour, och det blir nu den nye premiärministern Kier Starmers stora utmaning. De har inte gått till val på någon stor, ny satsning för att lyfta landet. Han har lovat att inte höja skatterna på något avgörande sätt, vilket kommer minska möjligheten till offensiva satsningar. Starmer och partiet har inte heller lovat någon offensiv för att minska fattigdomen, som ökat markant under 14 år med Tories.
Det behöver inte betyda så mycket nu. Genom att sitta still i båten har Starmer kunnat se Tories begå offentlig harakiri.
Nu gäller det att visa att Labour kan göra skillnad.