Idag fyller NSD 105 år, vilket finns många skäl att fira.
Tidningens historia är bland annat berättelsen om den viktiga kampen för demokrati.
NSD föddes som ett direkt resultat av den socialdemokratiska partisprängningen 1917.
De revolutionära vänsterkrafterna var starka i Norrbotten och tog makten över hela partikassan och det ursprungliga partiorganet Norrskensflamman (numera tidningen Flamman).
På distriktskongressen i Norrbotten 7 april 1917 fick de som var trogna partiledaren Hjalmar Branting och de reformistiska idéerna utstå spott och spe från den högljudda vänsterfalangen.
I skottgluggen stod framför allt legendariske socialdemokraten Isak Anton Jakobsson (Latin-Jakob).
"Du är för gammal ... Du har icke följt med utvecklingen ... Vi äro marxister och skriver våra egna lagar", löd några av påhoppen.
Det är ord som säger mycket om ytterlighetsfigurerna och deras syn på demokratin.
Distriktskongressen 1917 var följaktligen en tung tillställning för Latin-Jakob och andra reformistiskt sinnade socialdemokrater.
Men de var bara stukade, inte uppgivna. Redan samma dag inledde de återuppbyggnaden av socialdemokratin i Norrbotten
Ett gäng samlades på Centralkaféet i Boden och bildade ett nytt socialdemokratiskt partidistrikt. Siktet ställdes in på att gå "från de kommunistiska missgreppen och överdrifterna till ett gediget arbete för det stora arbetande folket", som Hjalmar Branting sa.
Ett av de första besluten var att påbörja insamlingen av pengar till en ny partitidning. Den nya distriktsstyrelsen gick ut med ett upprop för att skapa en ny tidning som motvikt till "den nysocialistiska välsignelsens härjningar" i norr.
"Här hjälper inget annat än att vi måste skaffa oss ett eget tidningsorgan för att avkläda de lymlarna", underströk Erik Petter Lantz, som senare i livet skulle bli mångårig styrelseordförande för NSD.
Kampanjen blev framgångsrik. Mindre än två år efter förlusten av Flamman och partikassan så hade den regionala socialdemokratin tillräckligt med pengar för att starta regelbunden tidningsutgivning.
4 januari 1919 utkom Norrländska Socialdemokratens första nummer.
Från början var läsekretsen inte stor. 1920 låg upplagan runt 4 000 ex. Både Norrbottens-Kuriren och Flamman var större.
Sakta men säkert växte emellertid såväl socialdemokratin i Norrbotten som NSD. Fler såg fördelarna med ett parti och en arbetartidning som stod på stadig demokratisk och reformistisk grund. Sedan 1944 är NSD också Norrbottens största dagstidning.
Under historiens lopp har NSD fortsatt att hålla en tydlig rågång mot kommunism och andra totalitära ideologier.
Ett viktigt kapitel skrevs under 1950-talet. Paul Björk, NSD:s chefredaktör 1951-1956, spelade en central roll och var en beryktad kommunistjägare.
Paul Björk hade anställts på det socialdemokratiska partihögkvarteret i Stockholm 1947 med särskilt ansvar för att bekämpa kommunisternas inflytande i fackföreningsrörelsen.
Den striden fortsatte Björk när han tog klivet till chefredaktörsstolen i Boden 1951.
Han tog debatten med kommunisterna både på NSD:s ledarsida och offentliga möten runtom i Norrbotten.
Björk var även en av de socialdemokrater som hade ett nära samarbete med försvarsstaben för att bygga upp den hemliga militära underrättelsetjänsten IB (Försvarsstabens Inrikesavdelning Grupp B) med syfte att hålla koll på kommunisterna på landets arbetsplatser.
2024 kan det framstå som underligt och anmärkningsvärt. Men det gäller att komma ihåg hur världen och Europa såg ut då.
Sovjetunionen, som var en kommunistisk diktatur, hade kopplat ett järngrepp om stora delar av Europa och placerat ut marionettregeringar i en rad östeuropeiska stater. Samtidigt hade SKP, Sveriges kommunistiska parti, starka band till de styrande i Moskva.
Partiet hyllade diktatorn Stalin som ”segraren över kapitalismen och över förrädarna och kapitulanterna, socialismens kloke byggmästare, världsproletariatets största nutida ledargestalt och vägvisaren till arbetarklassens seger i världsomfattning”.
Därför är det inte ett dugg konstigt att Paul Björk, NSD och socialdemokratin ägnade så stor kraft åt att bekämpa kommunismen.
SKP stack inte under stol med sina sympatier för Sovjetimperalismen och sågs med rätta som ett hot mot Sveriges säkerhet och nationella oberoende. Partiet var en trojansk häst.
Det betyder inte att allt som gjordes av Björk & Co var vackert och rätt. Men hotet från Sovjetunionen var reellt. Därför har jag svårt att se något förgripligt med Björks engagemang eller att socialdemokratiska fackföreningsmän på säkerhetskänsliga industrier åtog sig att bevaka Moskvautbildade arbetskamrater.
Ytterst handlade det om att försvara svensk demokrati mot dess fiender. Det är ingen dålig historisk gärning.