Donald Trump säger att han har kommit på den perfekta fredsplanen i Mellanöstern.
Ordet perfekt förekommer ofta i Trumps vokabulär när han talar om sig själv. Nu handlar det om att den långa konflikten mellan Israel och Palestina ska gå att lösa. Men ingen annan än presidenten själv, och möjligen hans allierade Benjamin Netanyahu i Israel, förstår vad han menar.
Trumps så kallade fredsplan innebär att Palestinierna får ge upp alla sina krav. Det blir inget slut på de israeliska bosättningarna. Tvärtom skulle de senaste 20-årens illegala expansion av israeliskt territorium permanentas för all framtid.
Jerusalem blir Israels huvudstad. Palestinierna lovas något kryptiskt en huvudstad i östra Jerusalem, men det är oklart när eller hur det ska gå till när Israel enligt Trumps plan får kontroll över hela staden.
Det palestinska territoriet blir som en schweizerost. Trump påpekar stolt att området i kvadratkilometer räknat är större än det palestinierna har kontroll över nu, men vad är det för landområde egentligen?
Själv har jag bara rest till Västbanken en gång, men den resan var helt omskakande. Dels för att jag för första gången förstod vilket litet landområde det är. Det tar bara några timmar att resa från Hebron i söder till Jenin i norr. Dels för att det blev så tydligt vad Israels politik mot palestinierna handlar om.
Överallt fanns det vägspärrar och murar. Bosättningarna hade blivit fler och fler och låg som enklaver i de bördigaste olivträdslundarna. Säkerhetskontrollerna var rigida och för många palestinier tog det flera timmar att göra en resa på några kilometer.
Följdriktigt har de flesta som kan något om konflikten dömt ut Trumps så kallade fredsplan. Från palestinierna till internationella experter. Hans utspel är bara ett sätt att framstå som handlingskraftig i en tid då han är hårt pressad på hemmaplan.
Det är faktiskt en gåta att någon över huvud taget kan kalla det för en fredsplan.
Föreställ dig för ett ögonblick att du har en konflikt med din granne. Låt oss säga att konflikten handlar om var tomtgränsen ska dras. Ni vill båda åt en liten strandremsa i utkanten av området. En trevlig liten plats på jorden. En pittoreskt brygga. Några meter för bad och rekreation.
Det skulle höja värdet på vilken tomt som helst. Men ni är inte överens. Ni anser båda att den tillhör er.
En dag säger din granne att han hittat en lösning. En kompromiss som kommer lösa hela konflikten.
"Så bra", säger du. "Hur ser lösningen ut?"
Din granne svarar:
"Jag får strandremsan och du får den inte. Det blir väl bra?"
Skulle du gå med på den lösningen?
Skulle du ens betrakta det som en lösning, eller skulle du tolka det som en annektering?