Söndag 10 mars gör jag min sista arbetsdag som politisk chefredaktör och ansvarig för NSD:s ledarsida.
Därför har jag börjat städa bland alla papper som finns sparade efter snart 38 år som ledarskribent hos Dagbladet/Norrland, Piteå-Tidningen samt NSD.
I högen hittade jag ett mejl som jag fick när jag jobbade på Piteå-Tidningen, noga bestämt klockan 10:30 torsdagen 7 februari 2002.
Det var hedersmannen Hans Swedell, under många år Moderaternas frontfigur i Kiruna, som var avsändare.
Swedell brukade skicka debattartiklar och pressmeddelanden till massmedierna i Norrbotten. Men den här gången gick något snett.
Mejlet innehöll ett bifogat dokument av intern karaktär. På 60 sidor redogjorde Moderaterna för sin strategi inför valet 2002.
Bland annat innehöll M-strategin följande saftiga formulering: ”Vårt motto i valrörelsen är 70 procent angrepp, 20 procent egen politik och 10 procent försvar av egen politik."
Vidare hoppades Moderaterna på att samarbetet mellan dåvarande kirunapartisten Lars Törnman och sjukvårdspartisten Kenneth Backgård skulle leda till splittring i arbetarrörelsen, vilket skulle gynna högern.
Efter ungefär 20 minuter insåg Swedell sitt misstag. Han ringde upp, sa att det var krångel med e-posten och att mejlet inte var avsett för publicering.
Jag förklarade vänligt att jag förstod det, men att innehållet var högintressant för både en socialdemokratisk ledarskribent och PT:s nyhetsredaktion. En slokörad Swedell förstod, tackade för samtalet och la på luren med en tung suck.
Moderaternas hemliga valstrategi blev sedan nyhetsstoff inte bara i Pite älvdal utan även för Aftonbladet och Expressen som hakade på. Det fanns ett allmänintresse i att höra hur ett parti resonerade internt inför ett val.
Icke minst var det tankeväckande att se hur mycket fokus som Moderaterna hade på att angripa politiska motståndare.
Sådant förekommer även i andra fina politiska familjer. Helt klart är det också viktigt att synliggöra skillnader mellan partierna. Till exempel att ställa socialdemokratiska krav på större välfärdssatsningar mot högerns skattesänkningar. Att tydliggöra för väljarna att det spelar roll för bostadspolitik, arbetsmarknadsfrågor, folkbildning, sjukförsäkring och annat hur de röstar. Ideologierna är inte döda.
Men denna kontrastverkan går att uppnå utan att använda 70 procent av sin kampanjtid till att attackera andra. Det är en god politisk maxim att ägna mest tid åt att argumentera för de egna idéerna och förslagen, oavsett om vilket parti du företräder.
Moderaternas valstrategi 2002 är inget föregångsexempel – och någon valframgång gav den inte heller.