Coronaepidemin har gett oss alla anledning att grubbla på orden "samhällsviktiga yrken".
De flesta säger läkare, sjuksköterskor, poliser, ambulanspersonal och brandkår. En del påminner om personalen vid kraftstationerna och de som ska se till att elnäten fungerar.
Men det finns också många traditionella arbetaryrken som på ett eller annat sätt är samhällsviktiga.
Det behövs busschaufförer som gör att vårdpersonalen kan ta sig till jobbet, lokalvårdare som håller stånd mot bakteriefloran, livsmedelsarbetare som säkrar matproduktionen, transportarbetare som skjutsar produkterna till livsmedelsbutiker, apotek och äldreboenden, renhållningsarbetare som fraktar bort sopor och farligt avfall ...
Uppräkningen kan nästan göras hur lång som helst.
Kort sagt: Det krävs en väldig massa människor för att de mest grundläggande samhällsfunktionerna ska funka.
Av det skälet är det inte så enkelt att bara att säga att nu stänger vi alla för- och grundskolor för att försöka minska spridningen av covid-19. Ett sådant beslut skulle genast skapa andra allvarliga bekymmer.
Det finns omkring en miljon barn i Sverige i åldern 1-10 år, det vill säga barn som behöver tillsyn under dagarna. Många av dem har föräldrar som har samhällsviktiga yrken.
Enligt två forskare på debattsidan i DN 14 mars skulle en stängning av skolorna beröra 35 000 anställda enbart inom vården – människor som behövs för att ta hand om alla som nu kommer att drabbas av det nya coronaviruset.
Till detta ska läggas alla andra som är viktiga för att livsmedelsförsörjning, elektricitet, vatten, avlopp, avfallshantering, distribution av mediciner och annan central samhällsverksamhet ska fungera. Om de tvingas stanna hemma för att ta hand om sina barn så skulle det drabba oss alla mycket hårt.
Om skolorna stängs så innebär det att samhället snabbt måste organisera barnomsorg och barntillsyn på ett nytt sätt för en stor grupp människor. Och i det läget kan den enklaste och mest effektiva åtgärden faktiskt vara att skolorna är öppna precis som vanligt.
Alternativet att använda sig av pensionerade mor- och farföräldrar (högriskgrupperna som absolut inte ska utsättas för smittorisken) är ju inte tänkbart för att klara barntillsynen i det här läget.
Diskussionen om att stänga skolorna säger en del om svårigheterna att bemästra en sådan här kris och vikten av att beslutsfattarna har flera tankar i huvudet samtidigt.
Målkonflikterna är många och svårhanterliga. Det finns inga enkla och snabba lösningar.