Om du förhandlar en budget med ett parti som är fullt av klimatförnekare – kommer du att få en klimatförnekande budget då?
Det kan tyckas som en ganska enkel fråga, som borde ha ett enkelt svar. Det har den också. Enligt regeringens egna prognoser kommer de reformer man genomför att få de svenska utsläppen att öka.
Det är inte särskilt konstigt. Redan i regeringsbildningen började man med att lägga ned Miljödepartementet, och förutom de generösa stöden till fossila bränslen pekar regeringens budget på en halvering av satsningarna på naturskydd och miljö inom ett par års tid.
Detta trots allt det man lovade i valrörelsen, i strid mot de bindande förpliktelser som röstades igenom i EU-parlamentet så sent som i förra veckan och tvärtemot de löften och åtaganden som Sverige gjorde i samband med Parisavtalet.
Ändå tycks just den frågan, när man ställer den till den nytillträdda regeringens företrädare, vara märkligt svår att svara på. Miljö- och klimatminister Romina Pourmokhtari (L) pekade till en början på de snäva budgetramarna, innan hon konstaterade: ”Då kommer man att bli tvungen att arbeta på ett annat sätt.”
Exakt vad detta ”andra sätt” kommer att innebära är inte helt lätt att föreställa sig. Men det för oss också till vad som egentligen är det politiska kärnproblemet här.
Det är en sak att regeringen i samarbete med Sverigedemokraterna har valt att föra en direkt miljö- och klimatfientlig politik. Det finns ingenting i grundlagen som hindrar dem från det.
Men det är faktiskt en helt annan sak att göra det, och sedan dag ut och dag in ta till brösttoner om hur viktigt det är med miljö- och klimatarbetet och påstå sig värna om det.
Man bör kalla saker vid deras rätta namn – och det gäller inte bara när man talar om vad andra gör, utan i synnerhet när man talar om sig själv och om de egna handlingarna och målsättningarna.
Regeringen har tillsammans med Sverigedemokraterna fattat en serie beslut som förvärrar klimatkrisen och som utraderar Sveriges trovärdighet på området i omvärlden.
Det är olyckligt. Men det är nästan ännu mer oroväckande att de inte tycks kunna vara ärliga mot sig själva eller väljarna om det.
Det är ett nämligen ett tecken på att det inte enbart är klimatförnekelse de ägnar sig åt, utan ett förnekande av den politiska verkligheten och av att de beslut som fattas faktiskt får konsekvenser.
Det bådar inte gott inför de närmaste fyra åren. De borde nämligen veta att en budget som är brun inte blir grön bara för att man kallar den för det.