S, Mp, C och L lovade i januariavtalet att man skulleminska köerna inom sjukvården, ge personalen bättre villkor och alla människor i hela landet skulle känna sig säkra på att få träffa en läkare när de blir sjuka. Dessutom skulle rätten till en fast läkarkontakt inom primärvården säkras. Underbara löften för den som blir sjuk men även för de som jobbar inom sjukvården.
Var detta enbart en dröm?
Kommunerna går på knäna för att klara av sina budgetar. Regionerna avskedar personal för att klara sina och avgifter höjs. Köerna växer och svårt sjuka hinner man inte behandla. Många får bara smärtstillande och i värsta fall dör de innan de får hjälp, situationen är ohållbar enligt rapporter från vården.
Nyligen kunde vi läsa om servicenära personal som gör ett viktigt arbete på våra sjukhus och avlastar övrig sjukvårdspersonal, ska sägas upp.
Idag gör stafettläkarsystemet det omöjligt att få en fast läkarkontakt hos primärvården. Varje gång du kommer på besök måste du ta om din sjukbild, eftersom du träffar en ny läkare. Du måste själv följa upp din sjukdom över tid och då gäller det att vara frisk, inte sjuk.
Stafettsystemet kostar dessutom stora pengar, 2018 kostade det Region Norrbotten 329 miljoner kr.
Varför kan inte regionerna ge dessa läkare och sjuksköterskor lika bra arbetsvillkor som bemanningsföretagen och ett fast jobb så vi får behålla dem på våra hälsocentraler och sjukhus? Efter 12 år drog Skottland tillbaka den privatiserade sjukvården och allt fungerar mycket bättre. Vi borde ju kunna lära av dem.
Ingen verkar bry sig om vad vårdpersonalen säger när de skriker på hjälp. Allt måste utredas av konsulter innan man gör något.
Lägg konsultpengarna istället på personalens förslag. De är ju de som har kunskapen om vilka åtgärder som måste till för att vi ska uppnå bra vård.
Statsminister Löfven säger att 10 miljarder, som V vill tillföra välfärden, är för lite för att säkra våra barns skolgång, för att vården ska fungera och för att äldre ska få en värdig ålderdom. LO pratar om att 100 miljarder behövs. KD föreslår sju, M pratar om tre och januaripartierna säger fem miljarder.
Nu handlar det inte längre om att resurser måste tillföras välfärden nu har man hittat ett nytt trätoämne, hur mycket. "Budgivningen pågår" som det heter när man köper en fastighet, men det är människor det handlar om denna gång inte fastigheter och då kan man inte vänta på ett stoppdatum för budgivningen, då hinner många sjuka dö.
Våga släppa på prestigen och lyssna på vårdpersonalen som ser verkligheten och ge vården mer resurser.