Som norrbottningar vet vi vad långa avstånd innebär. Hur det känns att gå upp tidigt, skrapa vindrutan och bege sig. Hur vackert det är att vara på väg när en lågt stående sol letar sig upp över horisonten.
Vi vet att de vidsträckta landskapen är det finaste vi har, men också att de kan vara utmanande. Mellan avstånden måste det finnas närhet, till varandra och till det gemensamma. Samhällets service måste finns där människor bor och lever.
Jag har varit tydlig med att Arbetsförmedlingens skyltar ska upp i hela landet. Mycket av kontakten med myndigheten går att lösa genom digitala kanaler, men möjlighet att boka lokala möten måste också finnas.
Oavsett bostadsort ska en arbetssökande som behöver det kunna få stöd från den statliga arbetsmarknadspolitiken. Regeringen har därför gett Arbetsförmedlingen i uppdrag att säkerställa, och vid behov återställa, en ändamålsenlig lokal närvaro på samtliga orter där myndigheten under 2019 beslutade att lägga ner kontor.
På många håll kan den lokala närvaros tillgodoses genom samarbetslösningar med kommunen, genom statliga servicekontor eller i samverkan med andra aktörer. Men på andra håll, särskilt där avstånden stora, behöver Arbetsförmedlingen ha egna kontor. Det handlar om att undvika långa restider för de arbetssökande, men också om att ha lokalkännedom och om att säkra samverkan med andra aktörer.
Nu har Arbetsförmedlingen fattat beslut om att arbetsförmedlingskontoren i Pajala, Jokkmokk och Arvidsjaur fortsatt kommer att ha fast bemanning. Arbetssökande får därmed enklare att ta sig till bokade möten på kontor med fast stationerad personal.
Ytterligare exempel på hur viktigt kontakten och kännedomen om den lokala arbetsmarknaden är fick jag i slutet av januariunder min senaste jobbresa till Norrbotten när jag träffade utbildningsleverantören Yrkesakademin, åkeriet Lindströms Transport och Arbetsförmedlingen i Luleå.
Här fick jag exempel på hur Arbetsförmedlingens arbetsmarknadsutbildningar för lastbil och buss kan utformas efter den lokala arbetsmarknadens behov. Det handlar om engagemang och ömsesidigt förtroende mellan aktörerna.Förståelse för varandras behov just där man är och verkar.
Och framförallt hur viktig den personliga kontakten mellan myndigheten, leverantören och arbetsgivaren är för att det ska fungera på orten.