Den som surfar runt på riksdagspartiernas hemsidor stöter snabbt på ordet frihet. Hur vägen till frihet ser ut anser sig alla partier, oavsett färg, veta bäst.
En spade är uppenbarligen inte alltid en spade.
På semesterns sista dag läste jag ut vänsterdebattören Nina Björks ”Om man älskar frihet – tankar om det politiska”, som blivit liggande i bokhyllan ett par år.
Björks ärende är att reda ut vilken ideologi som med rätta kan göra anspråk på frihetsbegreppet. Hon tar högerns syn på friheten på allvar, försöker förstå resonemangen för att sedan bemöta dem.
Inte minst mitt i en uppiskad valrörelse är det skönt med någon som lyssnar på sin politiska motståndare innan hon pratar. Det kommer inte som en chock att Björk anser friheten vara rödfärgad. Men hon visar varför på ett pedagogiskt och övertygande sätt.
Liberalismen är en ideologi som håller människans rätt att själv forma sitt liv helig. Samtidigt innebär den kapitalistiska ordningen, vilken liberalismen också håller helig, att människor för att få jobb bör anpassa sitt val av yrke efter var de som äger kapital tror att det finns vinster att göra. Så mycket för främjandet av varje människas individualitet.
Björk blottar motsatsen mellan liberalismens okuvliga curlande av kapitalismen och den liberala grundprincipen att alla individer ska vara fria att bestämma hur de ska leva.
Det finns enligt Björk bara två vägar för liberalen ut ur rävsaxen. Antingen är ekonomin ett självändamål, bara till för sin egen skull. Eller så bör individen forma sitt liv så att det främjar ekonomin. Björk menar att svaret som de flesta liberaler väljer, utan att själva förstå det, är det senare alternativet.
När liberalismen långsamt kläs av framstår den som barock och valplakaten med L-ledaren Johan Pehrson under banderollen ”Friheten är värd att försvara” som buskis.
Kanske är en av anledningarna till att inte fler personer röstar på Liberalerna, partiet vars namn är friheten självt, att de inte lyckas förmedla på vilket sätt de ska göra skäl för sitt namn.
Vore jag Liberalernas PR-konsult hade jag legat vaken om nätterna. Såväl över bristen på konkreta frihetliga förslag partiet presenterar (för inte kan väl exempelvis utspelet att förbjuda försäljning av lagliga lustgasballonger betraktas som ett sådant?), som över punkteringen av logiken i det liberala samhällsbygget som Nina Björk bjuder på i sin bok.
Boken borde läsas av flera än de redan frälsta.