Låt det få synas att Luleå är en hamn- och sjöfartsstad

Bygg och gestalta mer med inspiration från ladorna, från Norrbottensgårdarna och kyrkstugorna. Mer trä, trossar och slamfärg, skriver NSD:s krönikör Jenny Ahlman.

 Brändöskär i Luleå skärgård, en del av vår kultur som kan ta mer plats.

Brändöskär i Luleå skärgård, en del av vår kultur som kan ta mer plats.

Foto: Pär Bäckström/ Frilans

Krönika2024-07-25 06:00
Detta är en ledarkrönika. NSD:s ledarredaktion är socialdemokratisk och bildar opinion för arbetarrörelsens grundvärderingar.

Röda hus med eller utan vita knutar. Närheten till vatten. Norrbottensteatern och Kulturens hus i midnattsljuset. Norrsken som dansar över Bergnäsbron och gamla hamnkranen. 

Det är glimtar av kyrkbyn. Det är skärgården med exempelvis Småskär, Brändöskär och sjöbodarna i Kängsön. Det är lador på trädena och det är älvdalarna med fiske och äventyr. 

Det är vad vi marknadsför för Luleå kommun. I allt från turistinformation till papperskalendrar och privata foton. 

Mer sällan ser du exempelvis Åhléns och Clarion, Smedjan eller Storhedens industribyggnader i bild. Det händer att Kuststad, Tuttifrutti och Telias gräsbacke syns i en skyline, men inte så många närbilder av de många gråvita och svarta byggnaderna.

Uppenbart finns en diskrepans mellan vad vi vill framhäva och det som byggs nytt. 

Jag älskar röda hus. Jag växte förvisso upp i världens finaste blåa hus, men husen i min barndoms by såg olika ut. Väldigt många röda, men också blå, gula, vita och andra kulörer. 

Idag målas hus svarta, gråa eller vita som om det vore en naturlag. Om röda och pastellfärgade hus under 1900-talets början blev något av symbolen för möjligheten till ett eget hem – vad betyder då dagens färgval? 

Vilken påverkan har det skiftet i förlängningen på hur en plats utformas och uppfattas? 

I en vision talas om märkesbyggnader. Sådant som ska sätta Luleå på kartan. Jag funderar när jag promenerar runt i Luleås centrum. Vad är det som bäst sätter en plats på kartan? 

Jag landar i att det är att utgå ifrån det vi redan har, som både turister och vi som bor här uppenbarligen uppskattar. 

Om det byggs något nytt och stort vid Södra hamnplan är kanske kulörerna gult och blått i harmoni med hamnkranen att föredra. Är kontrast det som ska eftersträvas så kanske något i rött trä.

Det finns delar i visionen jag tycker är spännande. Som ett grönskande promenadstråk på Bergnäsbron och hotellet som ser ut som ett sjömärke, men många av de andra byggnaderna skulle ärligt talat kunna byggas varsomhelst i världen där det finns vatten.

Luleå behöver bygga mycket, snabbt och högt, men det innebär inte att ett bostadshus eller en ny samlings- eller industrilokal eller butik måste vara fyra nyanser av grå med en spexig takvinkel. 

En modern byggnad måste inte vara i helsvart plåt och med platt tak eller bara bestå av glas. Om det finns en tidlös byggnad som fler borde inspireras av både i material, färg och tak är det Granec. 

Bygg fler byggnader med inspiration från ladorna, från Norrbottensgårdarna och kyrkstugorna. Ett eventuellt kallbadhus med inspiration från sjöbodarna eller varför inte av Rådhuset på Gültzauudden eller residenset om det placeras nära? 

Att inspireras av det vi har behöver inte innebära vare sig pastisch eller avskalat till oigenkännlighet.

Bygg lek- och parkytor som synliggör Bottenvikens flora och fauna. Gestalta bättre vår moderna sjöfart, isbrytning och Luleås varvshistoria i det offentliga rummet. 

Jag hoppas att politiken, de lokala arkitekterna, fastighetsägarna och byggherrarna tar fasta på allt som redan finns att inspireras av.

Luleås konkurrensfördel är att vi är en hamn- och sjöfartsstad. Låt det få synas i framtida kustnära bebyggelser och gestaltning. Mer trä och trossar och slamfärg. För all del i olika kulörer.