För att vi ska kunna bli ännu bättre människor under 2020 bör vi kritiskt granska 2019 års felaktiga påståenden.
”Vi har fått ett nytt politiskt landskap!”
Nej, det har vi inte alls. Visst, när det gäller politiken gäller inte gamla tumregler längre. Allt flyter. Partierna ger mer intryck av ett gäng fyllbultar som leker Hela Havet Stormar än sammanbitna 20-åringar som spelar schack.
Men det är inte ett nytt politiskt landskap, utan ett landskapslöst tillstånd. Och låt oss gissa att uppdraget som ”den vuxne i rummet” alltjämt är ledig under 2020.
”Forskarna är överens!”
Alla som i diskussionen om klimatfrågan pratar om att ”forskarna är överens” snackar i nattmössan.
Alla forskare, säger alla, är överens om att klimatet hela tiden ändras. Det har det alltid gjort, så länge som jorden haft en atmosfär. Ibland är det varmare, ibland kallare. Och så något mittemellan.
Hört talas om istiden?
Problemet är inte heller att den stora mängden människor på jorden – vi var 7,3 miljarder senast jag räknade – påverkar klimatet med sina aktiviteter. Det råder det också rätt stor enighet om.
Vad som är problemet är att det inte finns någon forskarenighet om vad som ska göras åt detta. Konkret. Just nu. Det finns heller inget forskarsvar på hur makthavarna ska kunna genomföra ett sådant program, även om det funnits.
Det går inte att överlåta politiska beslut åt experter. Även i fortsättningen får vi leva med att politik är ett långsiktigt tålamodsprövande sågande i plankor.
”Polariseringen i debatten är ett problem!”
Nej, det är inte polariseringen vi ska vara oroliga för, utan dubbelpolariseringen.
Så här är det. Debatten lider av en alltför hög grad av polarisering, det stämmer. Flocken på sociala medier graviterar mot kvastfeningarnas intelligensnivå och folk visar en oerhörd begåvning att göra sig dummare än vad de är.
De elaka driver bort de vettiga. Istället för att försöka lugna ner debatten, efterlysa saklighet, mana till eftertanke, så kommer normala människor att dra sig undan. De polariserade polariserar sig gentemot de normala. Och då får vi problem på riktigt.
”Integrationen har misslyckats!”
Om det luftlandsätts en miljon människor i ett land så kommer allt inte att fixa sig på nolltid. Det kan ta en generation eller två. Därför vet vi inte ännu om integrationen misslyckats. Så fort går det inte.
Det vi vet däremot är att ju fler unga män det är på samma ställe, desto större är sannolikheten att det går åt pipsvängen. Och det har inte att göra med om grabbarna kommer från Piteå eller Långtbortistan. Åt helvete går det. Antingen på det ena eller så på det andra sättet.
Alla som skådat en flock högstadiekillar på stan vet vad det handlar om. För att inte tala om stora idrottsevenemang eller krogstängningsdags.
Det finns dock en medicin som vi tror oss veta fungerar på sikt. Det är vettig sysselsättning.
Låt oss därför enas att 2020 ska bli ett år där alla som kan ska arbeta. Och att alla som arbetar ska ha en lön som de kan leva på. Samt att vi får en regering som styr riket.