Det finns fyra kategorier av människor; optimister, pessimister, optimister som tvivlar och pessimister som ännu inte givit upp.
Själv har jag brukat beskriva mig själv som en optimist i opposition mot orättvisor. Men i takt med att antalet högerauktoritära ledare blivit allt fler har tvivlet börjat gnaga.
Trump, Putin, Erdogan, Orbán, Bolsonaro, Duterte… Inte bara förpestar de samhällsdebatten med sin totala avsaknad av anständighet i debatten, inte nog med att de sprider nationalism, rasism och kvinnoförakt.
Deras ointresse av att på allvar hantera den nödvändiga klimatomställningen kommer bli vår planets död. Pessimisten i mig vädrade morgonluft.
Men då vaknade optimisten ändå till liv. Väckt av de människor som i land efter land började protestera. Människor som fått nog av orättvisor. Som vill ha något bättre, inte bara för sig själva utan för kommande generationer och hela planeten. Som drömmer om en annan värld. Som agerar.
I Sudan, Egypten, Bolivia, Hongkong, Algeriet, Chile, Irak, Libanon och Iran fylldes gatorna med demonstranter. En våg av protester som fick 2019 att gå till historien som de globala gatuprotesternas år. Tiotusentals, hundratusentals, miljontals människor protesterade mot sociala orättvisor, bristande demokrati och korruption. Ungdomar över hela världen krävde politisk handling för att rädda vår planet.
Kampen mellan oro och framtidstro pågår inom oss alla. Likt kampen mellan det onda och det goda. Det för tankarna till historien om en farfar som berättade för sitt barnbarn om kampen mellan de två vargar som bor i oss. ”Den ene var ond; Han var ilska, våld, avund, arrogans, avsky, lögner, och egoism. Den andra var god; Han var glädje, kärlek, hopp, vänlighet, välvilja, empati, generositet och sanning.", sa han. "Vilken varg vinner?", frågade barnbarnet. "Den du matar."
Nu står vi står på tröskeln till ett nytt decennium. Utmaningarna är många. Demonstrationerna är symptom på orättvisor som måste adresseras. Klimatförändringarna kommer fortsätta sätta våra samhällen på prov. Alltför länge har vi lyssnat till oron. I ändlösa debatter har vi ältat problemen. Glömt att fokusera på lösningarna.
Vår framtid kan inte byggas på rädsla och misstro. Inte på den starkes rätt eller genom att ställa svaga grupper mot varandra. Inte genom att utmåla varandra som hot. Det finns helt enkelt inte tid till det. Forskarvärlden är enig. Vi har mindre än tio år på oss om vi ska lyckas begränsa klimatförändringarnas påverkan. Vi måste agera nu. Och vi måste agera tillsammans.
Så kom igen, 2020 är här! Nu kastar vi pessimisten på soptippen tillsammans med julgranen, städar ut 2010-talets svartsyn och räddar den här världen! Vem ska annars göra det?