Det är fredag och jag sitter hemma i soffan och äter min frukost till morgonprogrammet. På nyhetssändningen visas inslag från Donald Trumps första framträdande sedan mordförsöket som orsakade ett sår i hans öra.
Talet handlar till största del om hans upplevelse av skjutningen och han poängterar särskilt att han har gud vid sin sida.
Han säger att han ska få ekonomin att blomstra och fred, stabilitet och harmoni världen över utlovas. Amerika ska säkra sina gränser, ingen ska ifrågasätta dess styrka eller kraft och man ska återinföra patriotismen i skolan. Är det så vi får fred och frihet och lever i harmoni med andra?
Sedan dyker något skrämmande upp.
I ett annat klipp som sprids på nätet så visas hur flera människor tejpat en bandagebit på sitt högra öra för att efterlikna sin ledare.
En ilning går längs ryggraden och ordet sektledare kommer som en spökviskning. Vad är det egentligen vi bevittnar här?
När följet bakom sin ledare börjar agera på detta vis ska vi riktigt ordentligt dra åt oss öronen. Här är det något farligt som händer.
Ni minns väl stormningen av Capitolium 2021? Eller kanske hur Trump försökte olagligt sitta kvar efter att ha förlorat valet 2020?
Vid flera tillfällen de senaste åren har han uttryckt sig farligt och uppviglande till sina anhängare och faktiskt också fått åtal mot sig. En kan bara undra vad som kan komma att ske vid nästa valmotgång, och tanken gör mig rädd.
Har Amerikas republikaner en arg sektledare att följa numera, från att ha ansett sig vara fria skapare av sin egen lycka?
Är det ens egentligen republikaner som följer Donald Trump likt en kult?
Följare av populistiska partier och partiledare frångår den traditionella väljarbasen. I stället för att se till partiets politiska program och grundvärderingar så vallas väljare av hastiga utspel och provocerande headliners.
Det förs en politik som varken gynnar folket eller nationens trygghet och stabilitet eller skapar frihet. Det här ser vi i Sverige också bland den yttre högern.
Där har man på något vis lyckats skapa sig en väljarbas som gynnas allra sämst av dess politik. Ofta personer i större behov av de sociala skyddsnäten som t.ex. a-kassa, sjukförsäkring och en stabil och trygg välfärd.
De följer ledare som röstar precis tvärtemot vad som utlovats under valkampanjerna.
Man säljer in valfrihet, men endast för de som har råd. Och offentlig sektor vill man göra så privat som möjligt.
Att det kastas ut ouppnåeliga floskler är väl i och för sig inte något nytt. Men det har hänt något med ordens makt, dess snabba spridning och allt mindre tid till granskning.
Det är ibland inte så lätt att följa nyheterna för vanligt folk som sliter på sina arbeten och har fullt upp med sitt privatliv på dygnets resterande timmar. Men mycket har nu dragits fram i ljuset det senaste året om hur partier och dess företrädare har agerat och försökt påverka på ett sätt som är rent av ett hot mot demokratin. T.ex. trollfabriken vi sett i Sverige.
Retoriken som Trump kopierar från diktatoriska ledare och bilderna från hans anhängare skapar en mörk bild av landet. Dess forna ledare vänder sig troligen i graven.
De som drömde om ett starkt land i frihet där drömmar kan bli verklighet för människor.
Här kan en del nu tycka att det betyder samma sak när Trump pratar om frihet. Men det gör det inte. Det är vilka värderingar som man lägger in bakom orden och vilken betydelse orden får.
Om samhället finns med dig på vägen eller om du står ensam. Det spelar roll. Det är skillnad.
Lyssna noga. Ha örat mot marken. Börjar det inte bullra oroväckande högt nu?