Inför valet avslöjades det att flera partier, i trots mot utfästelser och lagens andemening, var beredda att ta emot anonyma finansiella bidrag och föreslå kreativa upplägg för att göra det möjligt.
En av dem som fastnade med fingrarna i syltburken var Moderaternas dåvarande partisekreterare, Gunnar Strömmer. Han medgav själv att han gjort fel – men om partiet tyckte att det var problematiskt såg de i alla fall inte särskilt allvarligt på saken.Bara ett par månader senare utnämndes han nämligen till justitieminister.
Lämpligheten i just den tillsättningen går minst sagt att diskutera, särskilt för en regering som påstår sig sätta lag och ordning i första rummet.
De frågor han skulle behöva svara på i sammanhanget blev bara ännu fler när Strömmer i sin nya roll bestämde sig för att lägga ned den utredning om korruption och otillåten påverkan som redan arbetat i mer än ett år.
Det gjorde han precis samtidigt som Transparency Internationals årliga korruptionsindex visade att utvecklingen i Sverige är på väg åt fel håll och att man numera – delvis på grund av partibidragsavslöjandet – rankas som landet med näst mest korruption i Norden.
Det ser helt enkelt inte särskilt bra ut – och än värre var det besked som justitieministern kom med under en presskonferens i Stockholm på tisdagen. Där meddelade han att Brottsförebyggande Rådet får i uppdrag att granska kriminellas och andra systemhotande aktörers påverkan på politiken.
Det är svårt att se det uppdraget och timingen i det som någonting annat än ett försök att omedelbart dra politisk fördel och kapitalisera på den missvisande rapporteringen kring Socialdemokraterna i Botkyrka.
Och det är här det faktiskt blir problematiskt på allvar. Att justitieministern själv inte har varit helt oförvitlig i sin ämbetsövning är när allt kommer omkring en personfråga – men att ens riskera att se ut som att politisera utredningsväsendet på rättsskipningens område är mer än omdömeslöst.
Det följer nämligen ett mönster som vi känner igen från alla de stater där den yttersta högern har tagit makten under de senaste åren – när de sitter i regeringsställning betraktar de inte makten som någonting de förvaltar, utan som ett verktyg de kan använda för att främja sina egna intressen och säkra sitt eget maktinnehav.
De delar av statsapparaten som gör som de önskar förlorar i trovärdighet – och de som inte gör det utan insisterar på att följa lagar och sedan länge etablerade normer och riktlinjer kommer att betraktas som problematiska.
Så kunde man samma dag som Strömmers presskonferens se Sverigedemokrater och Moderater jubla över att Migrationsverkets generaldirektör Mikael Ribbenvik inte får sitt uppdrag förlängt. Han har av allt att döma utfört sitt mycket svåra arbete under de senaste åren väl – och kanske är det just det som har varit problemet för de partier som stöder den nuvarande regeringen.
För den som vill styra allt på egen hand och efter eget huvud är tjänstemän och utredare som man inte själv har tillsatt ett problem. Så har sverigedemokrater som Björn Söder offentligt välkomnat beskedet med ord som att det är hög tid att ”städa upp” i myndighetssverige.
Det gör det nästan övertydligt att Ribbenviks avsked också fungerar som en signal till alla myndighetsanställda i Sverige – också de måste ta hänsyn till den Sverigedemokratiska nätmobben om de vill behålla sina jobb.
Det är en utveckling som är mycket oroväckande – och om någon har ett bättre ord för den än ”systemhotande” är jag öppen för förslag.