Så här till jul påminns vi om vår svenska hederskultur. Förvisso står den på mycket svagare sändning än på annat håll, men den finns där, definitivt.
Det ingår nämligen i vårt ”folkvett” att under juldagarna ägna omtanke till våra anhöriga, vänner och grannar. Vår solidaritet brukar dessutom vidgas tillfälligt även till främlingar, som kring jul blir betraktade som medmänniskor. Exempelvis genom att vi håller Frälsningsarméns gryta kokande.
Även om jultraditionen hela tiden förändras finns detta solidariska element kvar. Jul är omtanke. Var snäll om du har någon julheder i kroppen!
Exempelvis lär det fortfarande finnas folk som skickar julkort med snigelpost.
De flesta julhälsar dock via nätet, antingen ett standardiserat meddelande som kan gå ut till flera hundra personer, eller så med en seriösare egenhändigt hopknåpad hälsning.
Eller vi kanske rent av ringer ett telefonsamtal till folk vi på något sätt håller av. Eller förväntas hålla av.
Jul gör oss både generösare och falskare än vanligt. Vi önskar "God Jul!" till alla, även till dem vi helst vill be fara åt helsike.
Mest förljuget på jul är dock julkorten. De visar vita gnistrande snöiga landskap, med bjällerklangsslädar och feta domherrar, glada tomtar och barn på sparkstötting. Men inget av detta är på riktigt. Istället regnar det, och kan mycket väl bli varmare än på midsommarafton.
Julens hederskultur föreskriver att även de släktingar som egentligen är elaka – eller dricker för mycket – ändå måste tas omhand.
Det finns också folk som inser att de inte ska dricka alkohol på jul eftersom de inte blir gladlynta eller godmodiga. Det finns också de som inte inser detta, trots att de borde förstå bättre.
Julen är ett eko från förr, när vi bodde i storhushåll, med kanske tre generationer som levde på samma gård. Men den typen av familjemönster är idag ovanliga, istället lever vi var och en för sig, eller med nya partners och bonusbarn. Men till jul försöker vi dock återskapa jordbrukssamhällets traditionella gemenskap.
Ibland blir det riktigt komplicerat pusselläggande för att alla i släkten ska få känslan av att storfamiljen fortfarande existerar.
För familjer med röriga strukturer är julen en ständig förhandling om hur firandet ska organiseras så att alla får en rättvis dos av umgänge.
En del löser detta genom att dra iväg utomlands och byter Kalle Anka klockan 15 mot ett beachparty redan klockan 11.
Komplexiteten i samhällsförändringarna påminner följande historia om. En liten skolflicka stod utanför skolan och grät fast jullovet just börjat. En kamrat försökte trösta henne och frågade vad som stod på:
- Varför gråter du? Är du inte glad nu när det är jul?
- Nej, min mormor ska ha sin nya pojkvän med sig på julafton. Det vill inte jag, snyftade flickan.
- Men det är väl inte så farligt. Är det någon härifrån?
- Ja, han kommer härifrån…
- Vad heter han?
- Han heter Sven-Göran…
- Nä men! Vad bra! Honom hade min farmor med sig förra julen. Han är jättesnäll…
Nu önskar vi er alla en God Jul. I synnerhet alla Sven-Göran!