Det finns en sak jag bara inte kan släppa. Berättelsen om Tyra Nilsson från Arvidsjaur tynger mig.
I NSD den 24 september kunde vi läsa om hur hon ramlat och brutit lårbenet i matsalen på Sunderby sjukhus. Istället för att bli förd till akutmottagningen 50 meter bort i samma hus fick hon vänta på ambulans. Liggandes på golvet. I 56 minuter. Ambulansen kom från Boden och körde henne till akutmottagningen i samma byggnad.
Hur kunde det bli så här? En rad av olyckliga omständigheter där Sunderby sjukhus har medgett att det brast i rutinerna samt rapporterat händelsen som en avvikelse.
Missförstå mig inte (1) – de upplevelserna jag har av sjukhuset är mycket goda, fantastisk personal och ett bra bemötande, oavsett om jag har varit där för att föda barn, eller besökt sjuka närstående. Det Tyra fick uppleva är en del i ett mycket större problem, nämligen hur vi styr offentlig sektor.
I sann New Public Management anda (ni vet styrmodellen som lanserades i början på 90-talet och gör gällande att offentlig sektor bör styras mer som ett företag), ska vi leverera välfärd likt en industri med löpande band. Varje moment ska ha en rutin, allt ska mätas, flöden ska optimeras. En gigantisk administrativ apparat har vuxit fram.
Missförstå mig inte (2) – byråkratin är viktig för att försäkra oss mot korruption och ge insyn i vad vi får för våra skattepengar. Men när det blir åt skogen för mycket och våra skattepengar går till administration istället för kärnverksamhet, och Tyra blir liggandes på golvet, och förskollärarna får ägna tid åt dokumentation istället för att lära barnen läsa, då måste vi dra i handbromsen.
Det här är vårt fel. Det är vi som hetsat att allt ska vara mätbart, som slutat lita på professionen och som glömt bort att människan ska vara i centrum – inte systemen.
Ska vi lösa välfärdens utmaningar behövs inte bara mer resurser, vilket regeringen välbehövligt tillskjuter, men också en människovänlig styrning. Även detta har regeringen uppmärksammat redan 2016, då tillitsdelegationen fick i uppdrag att se över styrningen av verksamheter i allmänhetens tjänst.
Jag vill för övrigt se att ordet människa återvänder – inte ordet kund som vi numera reducerats till.
Jag är trött på att vara kund i vår gemensamt finansierade välfärd. Trött på att vara en siffra på ett papper. Trött på att vara en parameter i statistiken. Jag vill vara människa.