Många har klagat över att ideologierna är döda. Och när de nu vaknat till liv igen blir samma personer upprörda.
Sådant som IS, Brexit och Sverigedemokrater anses vara en styggelse, trots att de är utmärkta exempel på ideologiskt uppvaknande.
Uppfattningen verkar vara att ideologi ska vara något vackert, det ska vara att vilja något, att kämpa för freden genom att sjunga ”I natt jag drömde”. Ideologi får inte vara något elakt som att återupprätta Kalifatet, kasta landet in i ett kaos, eller återupprätta folkhemmet som det var på farfars tid.
De flesta av oss är en smula ideologiska och ligger inte så långt från exempelvis konservatismen.
En anekdot kan belysa det konservativa kynnet.
Ett ungt par skulle göra sin första söndagsstek. Den unga kvinnan skar bort en fjärdedel av steken, lade bitarna i grytan och in i ugnen.
Fästmannen frågade: Varför skar du sönder steken?
”Jag vet inte, min mamma gör alltid det ...”
Fästmannen tyckte det var konstigt och ringde upp svärmor och fick veta att, ja, hon brukar göra så, eftersom hennes mamma alltid gjorde det.
Som tur var så fanns mormor kvar, så hon fick samma fråga, varför skära bort en bit av steken?
”Äsch, det var när vi bodde nere på Tvärgatan, vi hade så liten ugnspanna att köttet inte fick plats om jag inte skar till det. Sen köpte vi en större panna så då slutade jag ...”
Detta är konservatism. Att göra något som andra alltid gjort, trots att vi inte vet varför. Som typ Kalle Anka på julafton, jordgubbar på midsommar och Trisslott helgen innan löning.
Liberalismen är också ett alternativ. De flesta anser det naturligt att vi ska ha frihet att göra vad vi vill med våra liv. Om du åker på kurs och blir förälskad så är det bara att ta ut skilsmässa och börja om på nytt.
Många av er som läser detta är redan inne på andra radhuset.
Till och med farmor tycker det är passande med en tatuerad drake på svanken. Farfar är ju på Tinder!
Så vi är konservativa, vi är liberala. Men socialism då?
Ett bra exempel på socialism är förskolorna. Nästan alla barn i detta land lämnas bort till en industriellt utformad barnomsorg. Det uppväxande släktet får professionell vägledning, från ett par års ålder fram till högskoleexamen drygt 20 år senare.
Inget politiskt parti är längre motståndare till detta system. Folket har vuxit in i socialismen.
Den politiska strömning som är mest segerrik just nu är dock populismen.
Den verkar äta upp de andra. Populism är mer politisk teknik än fasta åsikter. Populismen lägger sig med vem som helst. Det är nästan oundvikligt för politiker att prata om ”folket” och ”eliten”, peka ut ”närande” och ”tärande”, och framförallt, just nu, omöjligt för dem att inte tävla om enkla lösningar på komplicerade problem.
Partierna tävlar just nu om att urholka det svenska medborgarskap i syfte att framstå som mest ideologiskt profilerad i kampen mot IS-terroristerna.
Det konservativa och liberala försvaret av grundlagen och medborgarskapets okränkbarhet, den socialistiska betoningen på gemensamt ansvar, allt åker ut genom fönstret när väljarnas blodtörst ska stillas.
Det är vad ideologiernas uppvaknande är på väg att leda till.